Ett mästerverk mot kriget

En flock galna hundar jagar fram genom Tel Avivs gator. Hundarna har kommit för att döda. Den otäcka scenen är upptakten till filmen Waltz with Bashir.
Gå till Fyrisbiografen och se den. Filmen, som redan är prisbelönt och nominerad till en Oscar inför söndagens gala, är något så märkligt som en animerad dokumentärfilm. Det rör sig om en israelisk-tysk-fransk produktion, men geniet bakom filmen är den israeliske regissören Ari Folman.
Det är han som får mardrömmen om hundarna berättad för sig av en kamrat från Libanonkriget 1982, ett krig som de båda kastades in i som unga värnpliktiga av den israeliska armén.
Ari säger sig inte ha några minnen av kriget, men kamratens dröm sätter i gång en smärtsam process. Det blir en både inre och yttre resa som vi får följa.

Ari Folman uppsöker ett antal forna stridskamrater, en psykolog och en reporter som alla återger sina berättelser, och långsamt väcks Aris minnen till liv. Sökandet leder fram till massakern i flyktinglägren Sabra och Shatila i september 1982.
Under skydd av den israeliska armén släpptes kristna falangister in i flyktinglägren i södra Beirut med motiveringen att jaga väpnade palestinier. Många hundra, kanske i storleksordningen 2 000 civila palestinska män, kvinnor och barn slaktades. Den exakta siffran för massakern är osäker eftersom många döda begravdes under schaktmassor. Dåvarande israeliske försvarsministern Ariel Sharon förklarades som "indirekt ansvarig" av en oberoende utredning och tvingades avgå. Men inga ställdes inför rätta.

Det tog Ari Folman fyra år att göra filmen. Stora delar av filmen bygger på dokumentära bilder och filmade scener, det gäller också intervjuerna, men allt har sedan bearbetats till tecknade sekvenser. Resultatet är både originellt och effektivt.
Färgerna är mörka, går i gråblått, gulbrunt och svart. Stilen är driven, har artistisk klass med realistisk karaktär men med surrealistiska övertoner, långt ifrån den animation som vi är vana vid att matas med från den stora drömfabriken.

Bildspråk och musik är väl valt för att skildra soldaternas absurda vardag, de unga männens skräck och overklighetskänslor samt krigets fasor. Men när filmskaparen når fram till berättelsens kärna, massakern i Sabra och Shatila, är det som om ögonvittnets hjärta brister. Här kan bara dokumentära journalfilmer återge verkligheten. Vi får höra kvinnornas skrik och vi får ser högarna av döda kroppar av alla som mördades.
Filmen formar sig till ett protestskri mot det krig som fördes i Libanon 1982, mot massakern och Israels ansvar för att man lät den ske - men också ett förbittrat avståndstagande mot alla krig.

Ett mästerverk mot kriget

Animerade dokumentären Waltz with Bashir är ett mästerstycke, en film om unga mäns deltagande i krig och ett skri i protest mot alla krig, skriver Gunnar Carlsson.