Siv Strömquist är ett namn som nog klingar bekant för många av Uppsala Universitets studenter – och som kanske även inger någon en viss känsla av malande oro. Inte för att Siv Strömquist själv på något sätt är en person som har den inverkan, utan för att hon som författare till "Uppsatshandboken. Råd och regler för utformningen av examensarbeten och vetenskapliga uppsatser" har varit en självklar del av mångas kandidatuppsatsskrivande. Hennes insatser för den svenska språkforskningen och språkvården bör inte nedtonas och just för dessa mottog hon under lördagens Kulturnatt det årliga priset för populärvetenskapligt författarskap – Disapriset.
– Det är fantastiskt roligt och känns mycket hedrande. Jag är ju en varm förespråkare av populärvetenskapligt skrivande och därför är det här dubbelt spännande, säger hon.
Siv Strömquist har sedan 1980-talet bedrivit språkforskning vid institutionen för nordiska språk vid Uppsala Universitet. Hon berättar att när hon började doktorera rådde ett helt annat klimat kring populärvetenskap än det gör idag.
– Jag har alltid haft som mål att förmedla det jag lärt mig om språk i min forskning vidare till andra. Det har nog med att göra att jag, innan jag gled in på den akademiska banan, i över tio år arbetade som gymnasielärare. Men då jag disputerade 1987 var jag ganska ensam om behovet att sprida kunskapen. Så är det inte idag. Klimatet har blivit mycket öppnare och människor överlag verkar mer intresserade av populärvetenskap i dag.
Det ökade intresset för den delen av populärvetenskapen som rör språket kan till viss del tillskrivas en annan Disapristagare – Fredrik Lindström. Men Siv Strömquist tror att det finns ett generellt intresse för språkforskning ute i landet.
– Många tidningar har i dag språkspalter där läsare får skicka in frågor och få dem besvarade av språkkunniga människor. Jag har själv under många år skrivit i Svenska Dagsbladets språkspalt och även i språklådan här i Upsala Nya Tidning. Det är jätteviktigt att på det viset nå ut till allmänheten bortom universiteten.
Hennes år av frågebesvarande resulterade i boken "Vart är vart på väg" som ut 2011. Det blev en avslutning på språkspaltsskrivandet för Siv Strömquists del. Men att hon blivit pensionär har inte fått henne att dra av på takten.
– Den senaste tiden har jag arbetat heltid med att uppdatera mina böcker "Skrivboken" och "Konsten att tala och skriva" som snart utkommer i nya upplagor. Under 1990-talet bedrev jag även ett forskningsprojekt där jag försökte kartlägga hur skiljeteckensbruket har förändrats i Sverige genom århundraden. Men det är inte förrän jag blev pensionär som jag fick tid att skriva en bok om det, så förra året kom äntligen "Skiljeteckensboken".
Språkforskningen vid Uppsala Universitet pågår dock även utan Siv Strömquists närvaro. Men hon menar att de ännu har lite att arbeta med.
– Jag tycker att man på alla universitet ska arbeta mer med att sprida kunskapen populärvetenskapligt. Det finns en oerhört bred kompetens på universiteten och det är viktigt att den inte stannar inom akademien utan sprids till omvärlden.