Ian Anderson gör i princip detsamma som han gjort sedan slutet på 1960-talet, men detta är å andra sidan så speciellt att det känns lika vitalt i dag - en blandning av progressiv rock och folkton, där Anderson med sin flöjt och sina folkloristiskt inspirerade sångberättelser framstår som en medeltida bard i rockskrud. Numera dock inte under namnet Jethro Tull utan solo, men här med sin starkaste och mest varierade samling sånger på länge. Också med större rocktyngd än vanligt, samtidigt som folkvisedraget lyser klart och starkt.
Bästa låt: “Meliora Sequamur”