Det börjar med en våldsam seriekrock. Därpå flyttas vi tillbaka och möter de inblandade tidigare under samma dag. Deras öden flätas in i varandra. Ungefär så skulle man kunna beskriva den här filmen - och inte bara den utan också Paul Haggis trefaldigt Oscarsbelönade filmdrama Crash från 2005. Det är nämligen mycket som är lika. Till och med vissa teman som polisiär rasism och myndighetsutövande i skuggan av terrorattacken mot World Trade Center är med också här. Plus ilska och frustration hos huvudpersonerna och deras dåliga val som får vittgående följder.
Handlingen är förstås flyttad och anpassad till vårt Sverige. Här bor Franzis Namasi som försöker fixa en försörjning både för sig själv och familjen som är kvar i Gambia. Actionveteranen Danny Glover gör ett bitvis gripande porträtt av en man som försöker begripa sig på svenskar och samtidigt få lite afrikanskt hantverk sålt.
Här bor också familjen Said. Maken Moses, spelad av Peter Gardiner, är socialsekreterare. Men hans yrkesliv hamnar i skuggan av att han försöker hjälpa sin pappa i Uganda och ta hand om det praktiska med döttrarna. Hustrun, gestaltad av Tuva Novotny, ska nämligen ta ett viktigt karriärsteg just denna dag.
Ulf Brunnberg spelar en programledare som får sparken och Stefan Sauk gör en skådespelare som släpps på fri fot efter att ha åkt fast för rattfylla. Alla medverkandes öden hänger på ett eller annat sätt ihop, vilket i sig är fascinerande och tankeväckande.
Uppsåtet ter sig lika sympatiskt som i Karims förra film Till Sara. De överraskande vändningar som fanns i Haggis film för fem år sedan saknas dock här. Rollfigurerna är inte lika komplicerade. En del replikväxlingar känns lite styltiga och somliga aggressionsutbrott aningen omotiverade. Ändå fascinerar filmen och dess kalejdoskop av öden.