Filmen startar där den slutar för konstnären Søren Krøyer, nämligen med hans begravning. Det är en starkt suggestiv scen där kistan i hällande regn sänks ned i en vattenfylld grav. Men på många sätt hade han varit död länge, något som starkt gått ut över hans hustru Marie och det är hon som har huvudrollen i Bille Augusts första film på hemmaplan på många år.
Det har gjorts många konstnärsporträtt på film, många av dem visuella fyrverkerier och ingående studier av personen i fråga. Bille August närmar sig ämnet på ett annat sätt. Hans berättelse om den danske, världsberömde så kallade Skagenmålaren Søren Krøyer, verksam runt förra sekelskiftet, har blivit till ett starkt drama där fokus ligger på hans fru Marie, också hon konstnär, som dock inte fick chansen att bli särskilt framgångsrik. Paret var ett av sin tids mesta kändispar i hemlandet och deras liv följdes av de skvaller- och sensationslystna.
På ytan var det ett mycket lyckat familjeliv, där Sørens framgångar backades upp av bilden av ett harmoniskt hem med glädjen och kärleken i högsätet. Bakom kulisserna var det något helt annat. Det som hade startat som en stark kärleksrelation vittrade alltmer sönder under trycket från Sørens psykiska tillstånd - närmast vad som förr kallades manodepressivitet, förvärrat av den medicin han tog mot syfilis. Marie får allt svårare att orka med kasten mellan våldsam upprymdhet med tokiga infall och mörkaste förtvivlan, där han till och med försöker döda henne. Särskilt som mycket går ut över barnet, dottern Vibeke.
Marie försöker hitta någon lösning och på en resa till Marstrand träffar hon den svenske kompositören Hugo Alfvén, en komplicerad förälskelse uppstår. Ett tag försöker de tre till och med ha ett slags trepartsförhållande.
Det är ett mångfacetterat porträtt som Bille August målar upp. Marie Krøyer var en mycket spännande person och berättelsen om hennes liv har allt vad som krävs för en dramatisk, frustrerande och romantisk historia. Hon fick ta många smällar i den låsta kvinnoroll hon tvingades inta, men var ändå så stark att hon vågade och kunde stå upp mot tidens moral. Hon fick dock betala ett mycket högt pris.
Birgitte Hjort Sørensen har fått ett ordentligt genombrott både i hemlandet och i Sverige för sin roll som journalisten i tv-serien Borgen. Hon är suverän här också där hon fullkomligen blir Marie Krøyer, med all hennes vånda, kärlekslängtan och smärtsamma modersroll. Søren Saetter-Lassen har inte bara förnamnet gemensamt med sin rollfigur, han smälter också samman med den både framgångsrika och tragiska Søren Krøyer. Sverrir Gudnason har lite svårare med sin Hugo Alfvén som mest blir en självupptagen ung man.
Bille August fyller på med vackra bilder - i många fall i paritet med just Skagenmåleriets ljus - kostymer och sköna miljöer. I vissa fall fungerar det kommenterande, i vissa fall kontrasterande. Som helhet har det blivit ett starkt gripande porträtt av både en person och en tid.