POP. Abbas nionde och sista skivalbum skilde sig radikalt från de tidigare, en dov och mörktonad popkonfekt helt uppbyggd kring Benny Anderssons synclavier. Kanske det mest experimentella Björnobenny gjort. Ta bara titelspårets fasförskjutna röster, Beatlesaktiga melodi och suggestiva, lätt paranoida text om politiska dissidenter.
Det är mycket skilsmässa, mycket avsked, och en rad glimrande melodier. Nu kommer detta förbisedda mästerverk som deluxeutgåva, och för ovanlighetens skull har Benny Andersson grävt fram en del outgivet material, där lyssnaren får följa hur ett av albumspåren växer fram och skiftar form. Mer sådant!