Det är bråda dagar för Uppsalagruppen Karakou. Men mellan heltidsjobb, studiotid och spelningar lyckas tre av dem få loss lite tid för en intervju.
– Julia Ivarsson, vår trummis, kunde tyvärr inte komma för hon är precis nu och gör en intervju i Skellefteå, säger Sebastian Järpehag som är sångare i bandet.
För några veckor sedan stod de som sista akt på scenen på Peace and Love-festivalen i Borlänge. Något som de hade väntat länge på eftersom de skulle ha spelat redan förra året – innan konkursbeskedet kom.
– Det var väldigt kul att äntligen få spela och så professionellt att kliva upp och göra sin grej. Men det var nog en större grej efteråt och innan än just då, fortsätter han.
När frågan om hur gruppen bildades kommer upp så börjar en lång historia med många avstickande utläggningar. Tydligt är att de halkade in lite på ett bananskal i musiken.
– Såhär, jag hörde på radio att man kunde senanmäla sig till en tävling som heter Musik Direkt. Så jag tog och anmälde mig och sju personer till. Vilka de skulle vara hade jag ingen aning om. Och så slog jag till och bad om en flygel, säger Sebastian Järpehag.
– Samma dag som tävlingen är så ringer min telefon och Sebastian säger att vi ska spela, fortsätter Daniel Nikula som spelar gitarr.
– Och då hade jag försovit mig, fyller Sebastian Järpehag i. Så flera timmar sena kommer vi dit och får höra att vi nog blir diskvalificerade men lyckas bortförklara oss in...
– ... och där står åtta mikrofoner och en flygel på scen, säger Daniel Nikula.
– Vi hade en ukulele, trummor och en akustisk gitarr, säger Sebastian Järpehag.
– Det var väldigt pinsamt, konstaterar Daniel Nikula och skakar lite på huvudet.
Trots det vinner bandet delfinalen, kommer två i riksfinalen, får P4 Upplands pris och en direktbiljett till Sveriges Radios tävling Svensktoppen nästa. Och så har det rullat på. Bandnamnet är förresten taget från Tintinfilmen ”Det sönderslagna örat” där en guide vid namn Caraco förekommer.
– Efter P4-tävlingen behövde vi ett nytt namn, vi hette då Sebastian av Storvreta, och en trött natt sa någon guidens namn. Vi kände direkt att ”det här är det!”. Dock stavade vi namnet fel men så fick det bli, säger Sebastian Järpehag.
Många bananskal senare hoppas de nu kunna släppa en ny EP till hösten. Men innan dess spelar de på Skogsvallen och är förband till Jill Johnson. Och de utlovar drag.
– Det blir glad, svensk pop, svängigt, freestylerap och hiphop, säger Anton Järpehag som är basist.
– Vi tar också med oss en trumpetare och en trombonist som kommer ge ett bra lyft! Det är stor prestige att få spela där så förhoppningsvis lockar vi till oss några nya lyssnare, fortsätter Sebastian Järpehag.
– Klart vi gör! avslutar Daniel Nikula.