”Fransk film av och med några ungdomar i 20-årsåldern involverade i ett triangeldrama”. Det låter både lockande och avskräckande. Skulle man nu få se ett pratigt drama med himlastormande passion gestaltat av överspelande stjärn-wannabies? Eller kanske en berättelse oförstörd av krassa kommersiella rutiner?
Tja, lite både och. Dessutom använder man det sällan anförda ordet manikeisk.
Xavier Dolan – som är 21 år gammal – har här i sin andra spelfilm fått till en naturlig och snudd på dokumentär känsla som tar filmen en bra bit bara den. Hans första film J’ai tué ma mère var en halvbiografisk film som handlade om en ynglings konfrontation med sin mamma när han kommer ut som bög.
Det var alltså ingen större överraskning att detta triangeldrama handlar om hur ett ”vanligt” par träffar en ung man och både kvinnan och mannen blir förälskade i denne. Trots allt som hänt under senare år blir det extra komplicerat i denna kombination. Dolan är dock duktig på att få fram känslan av att vara förälskad, både det hisnande och det smärtsamma.
Nu har Xavier Dolan inte heller valt att i första hand fokusera på det komplicerade. Han berättar bitterljuvt i sensuella och vackra bilder. Filmen är konsekvent estetiskt genomförd och stilpoängerna är många. Inte minst gäller det musiken där Bach samsas med 60-talspop och modern elektronika. Det finns beröringspunkter med filmer i den så kallade franska vågen likaväl som med Almodóvar.
Detta varvas med mer eller mindre djupa dialoger om att hitta sin väg i livet. Hjärtslag känns förvånansvärt mogen och hanterar oftast relationsproblematiken med erfaren hand. Sympatiskt nog finns det ingen känsla av pekpinne, inte åt något som helst håll. Snarare handlar det om att ”var och en får bli salig på sin fason”. Hur det går? Se själva.
Däremot kan man bli aningen mätt på det poserande och det narcissistiska i längden. Det blir också till viss del som att titta in på en fest dit man inte är bjuden. Men det är randanmärkningar på en i övrigt medryckande skickligt gjord film.
018-478 13 13
En av tre. Monia Chokri i Hjärtslag, en modernare version av Jules och Jim men med queertema och lustigare franska.Foto: Folkets bio