Estetik och tragik i 60-talsmiljö

Efterhand visar det sig dock att bakom alla perfekta ansikten, kroppar, kläder och miljöer så har den här filmen faktiskt djupare känslor att förmedla.
Året är 1962 och Kubakrisen håller ett iskallt grepp om den amerikanska allmänheten. Den brittiskfödde collegeläraren George Falconer bryr sig dock föga om att världen omkring honom är på vippen att gå under. För honom har det värsta nämligen redan hänt.

Hans älskare sedan 16 år tillbaka har förolyckats i en bilkrasch. George är utom sig av sorg och han är inte ens bjuden till sin hemlige livskamrats begravning. Homosexuella män blev sällan det vid den här tiden.
Varje morgon klär han upp sig i en kritvit skjorta med stärkt krage, slips i prydlig Windsorknut, skräddarsydd mörk kostym med sidennäsduk i bröstfickan och skor så blanka att han kan spegla sig i dem. Givetvis bor han också i en fantastisk arkitektritad funkisvilla uppförd i glas och påkostade träslag, en kåk som harmonierar med omgivningen och blir en naturlig förlängning av det kaliforniska landskapet.

Här och var dyker 20-åriga män med fotomodellutseende upp, män som gärna kastar kläderna. Sedan smeker kameran deras solbrända, finlemmade kroppar och rumpor med tydlig homoerotisk blick. Frestelserna är många för den medelålders läraren, men han är omöjlig att tillfredsställa.
Om George Falconer hade varit heterosexuell och de nakna sexobjekten hade varit unga kvinnor skulle reaktionen på den här filmen ha blivit en helt annan. Nu framstår i stället filmens tema som uppfriskande okonventionellt.

Colin Firths återhållna spelstil firar många triumfer i den här filmen. Scenen då han får dödsbudet och sedan går sönder inombords är till exempel värd hur många priser som helst.
Filmen kommer emellertid inte att falla alla i smaken. Den är en stiliserad konceptfilm med ett ganska smalt anslag och den humor som dyker upp här och var är av det kolsvarta slaget.
För dem som längtar efter en annorlunda bioupplevelse och en estetiskt fulländad film är den däremot ett utmärkt val.

Estetik och tragik i 60-talsmiljö

När mode- och reklamfilmsmänniskor debuterar som långfilmsregissörer brukar resultatet bli estetiskt fulländat men samtidigt väldigt ytligt. Den känslan gör sig också påmind i En enda man, kläddesignern Tom Fords första långfilm med en hysteriskt välekiperad Colin Firth i huvudrollen.