På fredagen gavs i universitetsaulan en Festkonsert vars like sällan har upplevts i Uppsala. Det var Eric Ericsons hundraårsdag som firades av hans två Uppsalakörer som delade på konserten: Orphei Drängar under Cecilia Rydinger Alin och Uppsala Akademiska Kammarkör ledd av Stefan Parkman. Det blev en enastående nästan två och en halv timme lång upplevelse med verk som legat den legendariska körledaren extra varmt om hjärtat.
Körerna gjorde ypperliga prestationer och Eric Ericson kändes påtagligt närvarande under kvällen, inte bara i programvalet utan i allt som kännetecknade hans konst och som hans körer så väl förvaltar i dag: tonbildning, klang, precision, diktion. I det överdådigt rika musikutbudet vill jag nämna för OD:s del Brittens "Ballad om Little Musgrave och Lady Barnard" som kramade lyssnarens hjärta med sin obönhörliga tragik; Lidholms briljanta epigram "Kort är rosornas tid", ett underbart stycke komprimerad kärlekssorg; Max Regers komplicerade och imponerande "An das Meer" med sina ständigt växlande tonarter; och kronan i Eric Ericsons rika förråd av körverk, "Kung liljekonvalje av dungen", som nog aldrig har sjungits vackrare under någon annans ledning än mästarens egen.
Kammarkörens del av konserten började med två elegant framförda Monteverdikörer, tog en sväng över Lars Edlunds bekanta arrangemang av tre folkvisor, och kulminerade med Schönbergs mäktiga och enormt krävande "Friede auf Erden", en storartad och gripande prestation. Eric Ericsons öppenhet för ny musik illustrerades av känsligt tolkade nyskrivna verk av Sven-David Sandström och Karin Rehnqvist. Två underfundiga körer av Dallapiccola till burleska texter av Michelangelo Buonarotti d.y. avslutade Kammarkörens konsertdel. OD återkom med bl a Schuberts kända "Ständchen" som kören ofta sjungit med en gästande altsolist men där solostämman nu sjöngs med imponerande säkerhet av koristen Christian Boytchev, och fina "At Teasdale's" av den unga kompositören Cecilia Damström.
Till sist intog båda körerna tillsammans scenen med Alvéns arrangemang av "Och flickan hon går i ringen" och fick också till stånd en sorts ringdans på den trånga scenen. Efter så mycket förnämlig körsång i Eric Ericsons anda erinrar man sig Tage Danielssons ord om honom: "Eldsjälarnas Rolls Royce varmed vi liftar! Det är som gladdes luften när du viftar!" Även kvällens körledare bör ta åt sig av det berömmet!