Nelson Mandela har blivit till en hjälte för de flesta av oss. Hans bortgång nyligen har skyndat på premiären av den brittiska regissören Justin Chadwicks filmatisering av Mandelas självbiografi. I filmen berättas storslaget och episkt, men aningen för svepande för att gripa tag och engagera på riktigt.
Det är ändå vackert filmat. Bilder från utflykter till Nelson Mandelas hemby på landsbygden kontrasterar med storstadsliv och massmöten i Johannesburg. Mandela ska ha uttryckt att han inte vill bli hågkommen som ett helgon utan som en man. Och det tycks Chadwick har tagit fasta på. Filmen börjar när Nelson Mandela är ung advokat som visserligen kämpar mot rasfördomar i rätten, men som också festar loss med kompisar, kör snabba bilar och träffar vackra kvinnor när han är ledig.
Den unge Mandelas engagemang väcks på allvar när en av hans vänner misshandlas till döds på en polisstation, gripen då han inte haft sitt pass med sig. Flera kända händelser med våldsamma följder berättas, som Sharpevillemassakern 1960, den fredliga demonstration i en svart stadsdel som urartade så svårt och som blev starten för det mer våldsamma motståndet mot den vita apartheidregimen. En stark scen som balanserar fint mot att bli för sentimental är rättegången mot Mandela och hans vänner i ANC som resulterar i lagens näst strängaste straff för dem. Jodå, hans berömda försvarstal är med.
Mest intensitet uppnås annars i de båda kärleksrelationerna han har med sin första hustru och med sin andra, den kanske mer kända Winnie Mandela. Den som vill kan faktiskt se den här filmen som ett romantiskt drama med Sydafrikas politiska nutidshistoria som fond i stället för tvärt om.
Kärlekens pris kan också bli väl högt, det får Winnie Mandela känna på. När Nelson Mandela är fängslad på Robben Island grips hon flera gånger på vaga grunder och behandlas väldigt illa i fängelset av de vita fångvaktarna. Det är inte svårt att förstå hennes senare utveckling. Det är förstås inte möjligt att ge den hela bilden av alla möjliga komplicerade politiska turer i Sydafrika – även om filmen är nästan två och en halv timme lång. Vissa delar sveps över summariskt och ändå är tempot inte särskilt högt.
Men Idris Elba i huvudrollen gör en imponerande insats, från en tjugoårig Mandela till en åldrad och vis. Han förmedlar värdighet och respekt hos en man som faktisk bidrog till att göra världen lite bättre.