Entombed i danstrikåer

Häromåret hände det osannolika att Entombed, en av Sveriges tyngsta rockgrupper, ställde sig på Kungliga Operans scen för att medverka i ett dansprojekt under ledning av performancekonstnärerna Bogdan Szyber och Carina Reich. Det blev tolv utsålda föreställningar. Att sammanföra Entombeds brutalrock med ballerinor visade sig vara ett lyckokast. Och nu kommer musiken från föreställningen, på en live-cd där Entombed blandar specialskrivna låtar för projektet med en del äldre nummer i nya arrangemang.Också med tanke på Entombeds egen kreativitet tycks detta projekt ha varit fruktbart, en vitamininjektion och en knuff framåt. Spelet har mer luft och nyanser, inte bara genom att tunga partier varvas med lågmälda inslag som till exempel inledningens stillsamma pianolyrik, utan också med mer finstilta detaljer i det tunga. Det händer mer mellan gitarrerna nu, i ett organiskt samspel där köttiga blockackord förenas med spröda frilagda gitarrslingor och melodikänsla, som till exempel i Left hand path. Och genom att de typiska furiosa fartåkningarna avlöses av långsamma, suggestivt mullrande intermezzon.På Unreal estate närmar sig Entombed experimentalrockens domäner och de stigar som trampats upp av en avantgardegitarrist som Robert Fripp. Parallellerna är faktiskt slående, ett intryck som förstärks av de skruvade harmonigångarna, på gränsen till det atonala, och de stundtals repetitiva gitarrfraserna.Att Entomed alltjämt håller fast vid den gutturala vrålsången kan i detta perspektiv kännas som en begränsning, ett sätt att behålla gruppens legitimitet i tungrockkretsar. Det är som att sången och det delikata gruppspelet inte riktigt passar ihop. Men Unreal estate är likväl en mycket stark liveskiva, med en märklig nerv och närvarokänsla som övertygar.