Enrique tar i så det knakar

Pingisljudet som inleder och ligger i rytmgrunden är skojigt, men försvinner redan efter någon takt under popdunket. Det hade varit roligast om han löpt pingislinan ut.

Å andra sidan handlar det om balansgång, något som Enrique Iglesias är mycket bra på: mellan att märkas och att tilltala den breda massan. Insomniac innehåller en blandning av popelement, från mild spansk sommarpop till glitterdisco och reggaeton light. Det som sticker ut från det tama är hans karaktäristiska röst. Han tar i för allt han är värd, oavsett vilken poptext han sjunger. Det är så "egen" han blir.