En ytterst begåvad rumlare
Visst hörs ekon av Beach Boys karakterisktiska stämföring, men Dennis Wilsons musik är vildare, mörkare och mer excentrisk, skriver ulf Gustavsson.
I Beach Boys tilldelades han trumstolen, platsen som ingen annan i gruppen ville ha. I den nya cd-utgåvan av hans enda soloalbum Pacific ocean blue, från 1977, berättar en av gruppens musiker om sin stora förvåning när denne första gången hörde Dennis Wilson ensam vid pianot, spelandes sin egen musik.
Den oborstade rumlaren visade sig vara en ytterst begåvad låtskrivare som förenade storslagna klangbyggen med det naket självutlämnande, någonstans i gränslandet mellan pop, rythm and blues och soul. Visst hörs ekon av Beach Boys karakterisktiska stämföring, men Dennis Wilsons musik är vildare, mörkare och mer excentrisk, med hans egen ruggade stämma i förgrunden, fylld av sälta.
Till hans kritikerhyllande men sedan länge utgångna soloskiva har nu lagts 21 bonusspår, däribland material från outgivna albumet Bambu som är om möjligt ännu djärvare i konturerna. Beach Boys som vuxen nattmusik.
Dennis Wilson
Pacific ocean blues
(Sony BMG)
Pacific ocean blues
(Sony BMG)
Så jobbar vi med nyheter