En välmatad blueskväll

Att Uppsalamusikern Thomas Arnesen är en driven gitarrist vet viredan, från Good morning blues och en rad andra sammanhang. Men nu har hanockså hittat sin röst, en ganska finlemmad, känslig bluesröst som passarväl in i det koncept som hans bluesband presenterade på Katalin häromkvällen.Det är liksom på tiden att Arnesen tar plats som frontfigur, och han harkapacitet för det, med en repertoar och en lyster i de smakfullt snittadegitarrsolona som kan påminna om bluesens legender, B B King inte minst.Louis Jordan och T-Bone Walker är andra namn som dyker upp irepertoarvalet, med låtar som Early in the morning och T-bone shuffle,jämsides med Arnesens egna kompositioner.Tillika har han solid uppbackning från sina fyra ovanligt kompetentamusiker, och trots att de inte är fler får arrangemangen litestorbandskänsla över sig, också det en koppling till B B King om man såvill, med ett fett gruppsound som inrymmer dubbla keyboardister, AndersForsberg på elpiano och Andreas Hellkvist på hammondorgel. Den senares lekfulla, stuffande hammond bidrar till den jazzighet som finnsinbakad i det här bandets blueskoncept, och man kommer att tänka på folksom John Mayall och Jimmy Smith. En anstrykning av jazz finns även irytmerna, vare sig det är uppdriven shuffle eller någon enstaka ballad somSeptember in rain, där gitarristen Arnesen också får visa sin melodikänsla.Sammantaget är detta bluesjazz med elegant groove, stundtals med öppnaspjäll och närmast rockös. Thomas Arnesen blues band blir därmed också ettgott alternativ för dem som söker levande dansmusik, vilket den dansantapubliken på Katalin visade.Arnesen delade alltså på kvällen med Black label blues band som består avmusiker mestadels från Sörmland, men också rymmer två medlemmar från det påsin tid framgångsrika Tierpsbandet Stardust som bl a turnerat i England. Black labels sätt att närma sig bluesen är helt annorlunda än Arnesens, menlika berättigat i mina öron. Här är formen lösare, spelet mer opolerat ochrotnära. Det känns som att dessa fem herrar står mitt i bluesens mylla, iett givande och tagande som bygger mer på den kollektiva helheten än påsoloinsatser. Repertoaren lutar mot den engelska 60-talsbluesen som i sin tur har sinarötter i Chicago och annorstädes. Gitarristerna och sångarna Reidar Larsenoch Christer Cronholm backar upp och fyller i varandras fraser, den förresärrade röst är bland det närmaste man kan komma en svart bluessångare påvåra breddgrader, den senares slidespel i Fleetwood Mac-klassikern My heartbeats like a hammer ångar av rå bluesenergi. Även pianisten Sven-MagnusWirbladh från Uppsala känns helt genuin i sammanhanget, med sina liteförströdda bluesfraser. Bland Sveriges många kända och okända bluesband har Black label hittat enalldeles egen grej, ett personligt uttryck.