Genom åren har många känt sig kallade att ta sig an Cohens låtskatt. Vördnad för mästers originalinspelningar gör att alltför många inte vågar försöka göra något annat än karbonkopior, med platt fall platt till marken som resultat.
Matilda Bådagård väljer en annan väg, prövar annorlunda arrangemang och udda instrumentering och blandar upp sina hyllningar med uppläsning av Cohens dikter. Hennes sopranröst är miltals från hans skrovliga dito och klangfärgerna ger ett väsenskilt uttryck. Musiken pendlar från vemodiga folkmusiknyanser via jazz, blues och country till stökig rock.
En och annan pianoballad hinner hon med också. Hon botaniserar fritt bland hans sånger och bjuder på klassiker som First we take Manhattan och Famous blue raincoat, men även pärlan Song of Bernadette, som först gjordes av Jennifer Warnes, får plats på låtlistan.
En av de flitiga Parksnäcksbesökarna är konstnären Christer Kempe som sitter på andra raden med ett staffli framför sig och kolpennor och penslar i händerna. Sin vana trogen tecknar han av musikerna medan de spelar. ”Det är roligt att teckna till musik, det borde du pröva” säger han i pausen.
Han berättar att en utställning med hans teckningar från Parksnäckan är planerad och den kommer att bli värd att bevista.
Stämningen är som alltid god på bänkarna i Parksnäckan. Lyssnare från alla generationer har sökt sig hit och det är nästan fullsatt denna kväll. En hund tar en tupplur medan matte avnjuter musiken. Lönnarna susar lite lojt någon gång ibland.
Publiken lyssnar uppmärksamt, här finns ingen som pratar semesterminnen med sina vänner. När If it be your will avslutas med ett försynt klockspelssolo är det knäpptyst i publiken, men när sista tonen klingat ut blir applådåskorna desto högre.
Briljanta tolkningar, fint väder och en respektfull publik – helt enkelt en synnerligen trevlig juliafton.