En uppvisning i situationsdramatik

Efter fantastiska Mot södern (2005), har Laurent Cantet i Mellan väggarna samlat en hel värld i ett klassrum. Filmen bygger på François Bégaudeaus bok från 2006 med samma titel. Bégaudeau spelar sig själv i rollen som François Marin, en högstadielärare i en multietnisk skola i ett av de tuffare Pariskvarteren.

Mellan väggarna är en uppvisning i psykosocial situationsdramatik. Allt som påverkar människornas liv utanför klassrummet kommer till ytan där, mellan väggarna. Synen på rätt och fel blir flytande och moralen relativ. Ur åskådarens perspektiv blir filmen en intensiv upplevelse där sympatierna hela tiden skiftar. Med stor precision visas hur ord och retoriska nyanser kan vara så laddade i det sköra samhälle som Frankrike är i dag. Franskläraren Marin tappar vid ett tillfälle kontrollen och kallar två kvinnliga elever för "bimbor". Först kan det verka självklart att han reagerar så. Men när det visar sig att incidenten kan leda till att en elev utvisas från Frankrike framstår han som en själlös demon. Och häri ligger filmens storhet: den dömer aldrig utan ställer olika etiska grundsyner mot varandra.

Mellan väggarna är samhällsrealism på hög nivå. Filmen uppenbarar läraryrkets enorma svårigheter och påfrestningar i högre utsträckning än exempelvis Vikarien (2006) och Freedom Writers (2007). I stället för moraliska pekpinnar och korrekta ställningstaganden väljer Cantet att registrera skeendena utan att lägga sig i alltför mycket. Med detta sagt står filmen ändå på de utsattas sida. Precis som i postkoloniala Mot södern är det den franska blicken på "de andra" som ifrågasätts.
Skådespeleriet är häpnadsväckande autentiskt. Vad som hindrar filmen från full pott är avsaknaden av musik, en hel del onödiga scener samt ett stundtals ogenomtänkt foto. Men på det hela är det en magnifik filmupplevelse och den bästa Guldpalmvinnaren sedan Ett rum i våra hjärtan (2001).

En uppvisning i situationsdramatik

Regissören Laurent Cantet fortsätter övertyga med årets starkaste dokudrama: Mellan väggarna, skriver Hanif Sabzevari.