En ulv i fårakläder

KRÖNIKA. Det är glädjande att de scenkonstinstitutioner som inte ansökt om avdragsrätt i tid nu får tillbaka det de blev fråntagna i december förra året.

Foto:

Kultur och Nöje2007-04-12 17:25
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För många, bland andra Orionteatern, Göteborgs Symfoniker, Cirkus Cirkör och Moderna Dansteatern är gårdagens regeringensbeslut alltså välkommet. De får de pengar de haft rätt till. De kan fortsätta sin verksamhet ett tag till.

Regeringens hantering av momsfrågan, som den kommit att kallas, var på alla sätt undermålig. Snabba beslut för att spara pengar - pengar som för en teater eller musikinstitution kan vara gränsen mellan produktion eller nedläggning. Ett räkneexempel: Cirkör AB omsätter ca 11 miljoner kronor och hade räknat med att få tillbaka 1,7 miljoner. Kaffepengar för staten, mycket för Cirkus Cirkör.
Av en teaters 100 procentiga budget är 80 procent fasta kostnader, hyra, personal etc. Resterande 20 är pengar som ska generera föreställningar.

Det mest upprörande i hanteringen av momsfrågan är dock att regeringen meddelade sitt beslut strax innan årsskiftet, när teatrarna gjort sin planering för våren och räknat med de återbetalda pengarna. Ett hastverk som skadat många - och mångas förtroende för kulturpolitiken.

Gårdagens beslut kan ses som ett steg i rätt rikning - kanske vågar man hoppas på en stark och rättvis kulturpolitik. Jag vill mena att det snarare är fråga om en engångsföreteelse: visst är det glädjande att Lena Adelsohn Liljeroth varit med och sett till att alla åter är jämställda på den ekonomiska botten kulturen har att röra sig på. Men det som skett är egentligen bara ett återtagande av ett felaktigt beslut. De bidragen som sänkts, eller tagits bort förblir sänkta och borta. Bidragen ska också prövas mot de villkor som den förändrade avdragsrätten medför. Det innebär med största sannolikhet att bidragen kommer att sänkas ytterligare. Att Lena Adelsohn Liljeroth har sagt att det inte stod klart hur beslutet slog när det fattades tyder på att kulturen är en lekplats där man kan testa hur det går när beslut fattas för snabbt, när man helt enkelt slarvar med sitt uppdrag.

Om man nu ska våga hoppas på en stark och rättvis kulturpolitik måste ändå mer till. Det räcker inte med att rätta till ett misstag.