En studentsångs väg genom historien
Tom Lundin har följt en studentsång från 1700-talet till vår tid, från tyskan till svenskan.
O, gamla klang- och jubeltid
ditt minne skall förbliva,
och än åt livets bistra strid
ett rosigt skimmer giva.
Snart tystnar allt vårt yra skämt,
vår sång blir stum, vårt glam förstämt,
o, Jerum, Jerum, Jerum,
o, quae mutatio rerum.
I många studentsammanhang har sången kommit att ingå i avslutningen av ett måltidskalas. Den välkända svenska texten skrevs under 1900-talets första decennium av August Lindh (1879-1945). Han kom till Uppsala som student vid Västmanlands-Dala nation på grund av faderns västmanländska ursprung och engagerades snabbt i det glada studentlivet. Han blev studentkårens ordförande 1905-06. Året därefter kom han tillsammans med några andra unga studenter att återuppliva JuvenalOrden år 1907. Efter sina teologiska studier blev han komminister i Stockholm. Han invaldes i Samfundet SHT redan 1909 och kom under sin prästtid i Stockholm att under åren 1932-1944 inneha ämbetet som storprelat i ordenssällskapet Par Bricole.
Men redan i Jenaer Blatt från 1763 finns följande förlaga till vår tids version:
Ich legte mich aufs Bette hin,
Die Grillen zu vertreiben,
Und dachte oft in meinem
Sinn,
Ob ich soll länger bleiben.
Darauf kam meine
Wäscherin
Und setzte mir 'nen Buben
hin.
O Jerum, Jerum, Jerum,
O quae mutatio rerum.
Och i Neues deutsches allgemeines Commers- und Liederbuch från 1816 återfinns texten till Klage eines alten Burschen.
Was fang ich armer Teufel
an?
Die Gelder sind verzehrt:
Mein Hab und Gut ist all'
verthan,
Der Beutel ausgeleeret.
Und daraus folgt der harte
Schluss,
Dass ich aus — wandern
muss.
O Jerum, Jerum, Jerum,
o quae mutatio rerum.
Det var först i Gustav Brauns Liederbuch für Studenten från 1843/1845, som man återfinner den tyska förlagan, text och musik, som ligger till grund för senare tyska versioner och svenska översättningar: Klagelied eines alten Burschen.
O alte Burschenherrlichkeit!
Wohin bist du verschwunden?
Nie kehrst mir wieder, gold'ne Zeit,
So froh und ungebunden!
Vergebens spähe ich umher,
Ich finde deine Spur nicht mehr.
O Jerum, Jerum, Jerum,
O quae mutatio rerum.
Denna textversion kom att användas av Wilhelm Meyer-Förster (1902) i hans skådespel Alt-Heidelberg, vilket redan året därpå kom ut i svensk översättning av Frans Hedberg (1828-1908) och ingick i skådespelet Gamla Heidelberg.
O, du studentens glada liv,
varthän har du försvunnit,
med dina muntra tidsfördriv,
din fröjd, som skyhögt brunnit?
Förgäves jag omkring mig ser,
jag finner dina spår ej mer -
O jerum, jerum, jerum,
o quae mutatio rerum!
Den några år senare och fortfarande sjungna versionen, O gamla klang och jubeltid, av August Lindh, trycktes första gången 1921 i Sångbok för Västmanlands-Dala Nation.
Utropet "Jerum" har ibland sagts vara en omskrivning av "Jesus", men sannolikare är nog att det bara är ett hälsningsrop. O quae mutatio rerum betyder i svensk tolkning O vilken tingens förändring.
I Tage Danielssons Samlade Tankar från Roten från 1986 finns följande parafras:
O gamla klang- och jubeltid,
ditt minne skall förbliva
med solen gul och himlen vid -
tills hjärtat blev en diva
som, för att banka lite glatt,
begär att få ur trollkarlns hatt
all världens härligheter
samt pukor och trumpeter.
Året innan (1985) hade OD gett en repris i Leksand av 1983 års Caprice och med Tage Danielsson samlande kör och publik i en allsång:
Så sluten bröder, systrar, fast vår krets
till glädjens värn och ära!
Trots allt vi äro väl tillfreds.
Om världens undergång är nära
så låt oss genast avbeställa den!
De gamla gudar leva än,
och Adam älskar Eva,
och det är skönt att leva.
Så jobbar vi med nyheter