En studentsÄngs vÀg genom historien
Tom Lundin har följt en studentsÄng frÄn 1700-talet till vÄr tid, frÄn tyskan till svenskan.
O, gamla klang- och jubeltid
ditt minne skall förbliva,
och Àn Ät livets bistra strid
ett rosigt skimmer giva.
Snart tystnar allt vÄrt yra skÀmt,
vÄr sÄng blir stum, vÄrt glam förstÀmt,
o, Jerum, Jerum, Jerum,
o, quae mutatio rerum.
I mÄnga studentsammanhang har sÄngen kommit att ingÄ i avslutningen av ett mÄltidskalas. Den vÀlkÀnda svenska texten skrevs under 1900-talets första decennium av August Lindh (1879-1945). Han kom till Uppsala som student vid VÀstmanlands-Dala nation pÄ grund av faderns vÀstmanlÀndska ursprung och engagerades snabbt i det glada studentlivet. Han blev studentkÄrens ordförande 1905-06. à ret dÀrefter kom han tillsammans med nÄgra andra unga studenter att Äteruppliva JuvenalOrden Är 1907. Efter sina teologiska studier blev han komminister i Stockholm. Han invaldes i Samfundet SHT redan 1909 och kom under sin prÀsttid i Stockholm att under Ären 1932-1944 inneha Àmbetet som storprelat i ordenssÀllskapet Par Bricole.
Men redan i Jenaer Blatt frÄn 1763 finns följande förlaga till vÄr tids version:
Ich legte mich aufs Bette hin,
Die Grillen zu vertreiben,
Und dachte oft in meinem
Sinn,
Ob ich soll lÀnger bleiben.
Darauf kam meine
WĂ€scherin
Und setzte mir 'nen Buben
hin.
O Jerum, Jerum, Jerum,
O quae mutatio rerum.
Och i Neues deutsches allgemeines Commers- und Liederbuch frÄn 1816 Äterfinns texten till Klage eines alten Burschen.
Was fang ich armer Teufel
an?
Die Gelder sind verzehrt:
Mein Hab und Gut ist all'
verthan,
Der Beutel ausgeleeret.
Und daraus folgt der harte
Schluss,
Dass ich aus â wandern
muss.
O Jerum, Jerum, Jerum,
o quae mutatio rerum.
Det var först i Gustav Brauns Liederbuch fĂŒr Studenten frĂ„n 1843/1845, som man Ă„terfinner den tyska förlagan, text och musik, som ligger till grund för senare tyska versioner och svenska översĂ€ttningar: Klagelied eines alten Burschen.
O alte Burschenherrlichkeit!
Wohin bist du verschwunden?
Nie kehrst mir wieder, gold'ne Zeit,
So froh und ungebunden!
Vergebens spÀhe ich umher,
Ich finde deine Spur nicht mehr.
O Jerum, Jerum, Jerum,
O quae mutatio rerum.
Denna textversion kom att anvĂ€ndas av Wilhelm Meyer-FÂörster (1902) i hans skĂ„despel Alt-Heidelberg, vilket redan Ă„ret dĂ€rpĂ„ kom ut i svensk översĂ€ttning av Frans Hedberg (1828-1908) och ingick i skĂ„despelet Gamla Heidelberg.
O, du studentens glada liv,
varthÀn har du försvunnit,
med dina muntra tidsfördriv,
din fröjd, som skyhögt brunnit?
FörgÀves jag omkring mig ser,
jag finner dina spÄr ej mer -
O jerum, jerum, jerum,
o quae mutatio rerum!
Den nÄgra Är senare och fortfarande sjungna versionen, O gamla klang och jubeltid, av August Lindh, trycktes första gÄngen 1921 i SÄngbok för VÀstmanlands-Dala Nation.
Utropet "Jerum" har ibland sagts vara en omskrivning av "Jesus", men sannolikare Àr nog att det bara Àr ett hÀlsningsrop. O quae mutatio rerum betyder i svensk tolkning O vilken tingens förÀndring.
I Tage Danielssons Samlade Tankar frÄn Roten frÄn 1986 finns följande parafras:
O gamla klang- och jubeltid,
ditt minne skall förbliva
med solen gul och himlen vid -
tills hjÀrtat blev en diva
som, för att banka lite glatt,
begÀr att fÄ ur trollkarlns hatt
all vÀrldens hÀrligheter
samt pukor och trumpeter.
à ret innan (1985) hade OD gett en repris i Leksand av 1983 Ärs Caprice och med Tage Danielsson samlande kör och publik i en allsÄng:
SÄ sluten bröder, systrar, fast vÄr krets
till glÀdjens vÀrn och Àra!
Trots allt vi Àro vÀl tillfreds.
Om vÀrldens undergÄng Àr nÀra
sÄ lÄt oss genast avbestÀlla den!
De gamla gudar leva Àn,
och Adam Àlskar Eva,
och det Àr skönt att leva.
SĂ„ jobbar vi med nyheter