En stolt redneck

Gretchen Wilson är white trash, sjunger om det och är stolt. Som en sorts mainstream­countryns gräsrotsalternativ till genrens glittrande mångmiljonärer tar hon sig ut i leriga jeans och arbetshands­kar på baksidan till debutskivans omslag."Some people look down on me but I don't give a rip/I'll stand barefoot in my own front yard/with a baby on my hip, cause/I'm a redneck woman" sjunger hon och fortsätter med att hon är lika sexig som modellerna på tv fast hon köper billiga underkläder på Wal-Mart.Skivan är laddad med ideologi; hon gör sin härkomst ur arbetarklassen till ett försäljningsargument, har tryggheten i sin man, ber inte om ursäkt för sitt vulgära beteende men hotar med att ta till nävarna om någon "homewrecker" flirtar med fel karl.FörsäljningssuccéAtt det tilltalat den konservativa amerikanska underklassen är uppenbart: skivan gick direkt upp på andraplatsen på skivförsäljningslistan i USA.Men hade inte singellåten Redneck woman också haft musikalisk slagkraft förutan sin okuvliga text, och hade inte hela albumet varit stabilt förankrat i traditionell countryrock så hade det knappast hjälpt att vara uppkäftig. Here for the party är svagast i de lugnare stunderna men okomplicerat lättillgänglig när drivet är starkare.Tydligen borde Gretchen Wilson vara noggrannare med vilka hon samarbetar med, för de låtar som hon inte varit inblandad i att skriva är också de tråkigaste.