"En sjusärdeles kulturvecka"

SJUNDE DAGEN. Tre kvinnor kom att dominera den just avslutade kulturveckan.Den första skrällen (för att en stund låna språkbruket från kollegerna på sportredaktionen) inträffade i måndags.

Foto:

Kultur och Nöje2007-03-11 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var den dag då Nordiska Rådet skulle offentliggöra namnet på årets litteraturpristagare. Bland de 12 nominerade från de nordiska länderna fanns flera tunga namn som Kirsten Thorup, Danmark, Ann Jäderlund, Sverige och Eva-Stina Byggmästar, Finland. Att Sverige skulle komma i fråga ännu en gång efter Göran Sonnevis pris för diktsamlingen Oceanen i fjol var väl inte troligt.
Mot alla odds blev det ändå en svenska, Sara Stridsberg, som fick det prestigefyllda priset (och alla pengarna) för sin andra roman, Drömfakulteten. "Om Drömfakulteten inte ger Sara Stridsberg åtminstone en Augustnominering finns det ingen rättvisa i världen", skrev UNT:s kritiker Catrin Ormestad när boken kom ut 20 januari 2006. Det blev alltså mer än så.

En tågresa dagen efter den stora skrällen kom lägligt för mig och blev ett osökt tillfälle att börja läsa den prisade boken. Och redan efter några sidor kunde även jag konstatera att Sara Stridsberg är en diktare av det slag som det bara finns några få i varje generation och land.
Att Birgitta Lillpers hör till den kategorin visste jag redan. I flera romaner och diktsamlingar har hon visat upp ett helt eget språk och en nästan magisk förmåga att i sina berättelser ge ord åt det som knappast låter sig formuleras.

När Bo Gustavsson på UNT:s kultursida i torsdags utnämnde Lillpers nya diktsamling till "en av vårens viktigaste böcker" fanns det därför inga skäl att invända. Ett besök i bokhandeln och Lillpers nya bok är min. Och åter kan jag snart instämma i recensentens bedömning.
Det var, om än mindre överraskande, veckans andra skräll.

Den tredje inträffade så på torsdagseftermiddagen, då mejlet från Hasselbladstiftelsen ramlade in i min dator. Årets internationella pris tilldelas den amerikanska fotokonstnären Nan Goldin. Att det var på självaste kvinno­dagen som det hela blev offentligt hade dock en helt neutral förklaring. 8 mars var helt enkelt Victor Hasselblads födelsedag, och det internationella priset delas sedan 1980 årligen ut just den dagen.

Men inte var tillfredsställelsen med juryns val mindre för den skull. Nan Goldin är definitivt en av den samtida konstens frontgestalter, som med sin socialt engagerade fotokonst har synliggjort tillstånd och verkligheter från storstadslivets bakgård. Många är de som inspirerats av Goldins verk, och att fotografin har den centrala roll den har i dagens internationella konstliv är inte till ringa del just hennes förtjänst.

En sjusärdeles kulturvecka blev det. Och den här gången var det tveklöst tre kvinnors förtjänst - med eller utan särskild kvinnodag.