Det finns en viss logik i att det var Martin Scorsese som regisserade filmen The last waltz om The Bands sista spelning 1976 – den kanske mest berömda avskedskonserten av dem alla. Denna genre av slutgiltiga spelningar delar några kvaliteter med Hollywoods 70-talsfilmer: det episka, bombastiska och den, inte sällan, tålamodskrävande längden.
Avskedskonserten har sedan många decennier varit ett givet inslag i pop- och rockkarriärens dramaturgi. För artisten fungerar den bekräftande: ett livsverk sammanfattas och hyllas. Men varför har fenomenet blivit så populärt hos publiken?
Jonas Curling, musik- och marknadschefen på Katalin som i mars i år tog hit avskedsturnerande The Ark, har en teori.
– När ett band har hållit på tillräckligt länge kanske man börjar ta det för givet. Man går inte på alla konserter, för man vet att det snart spelar igen. När man sedan får höra att det gör sin sista konsert så inser man vad man tagit för givet och köper biljett.
Många är de som satt punkt – eller, i bästa fall, utropstecken – för karriären med en storslagen avslutning: Judas Priest, Broder Daniel, Monica Zetterlund, Uppsalasonen Owe Thörnqvist och Tina Turner är bara några.
Men många är också de som efteråt inte kunnat acceptera den där punkten utan dragit ut den till ännu ett kommatecken. Vissa, som Ozzy Osbourne och Iron Maidens Bruce Dickinson, har tagit till synes övervägda avsked, för att flera år senare göra comeback.
I andra fall har bandet eller artisten i samma stund som turnén avslutats kommit på andra tankar och återvänt tillbaka in i rampljusets värme. Det mest frapperande exemplet på det är väl Ulf Lundell, vars avskedsturnerande börjar förefalla lika evigt pågående som Bob Dylans Never ending tour.
Nej, att ta ett enkelt farväl tycks lättare sagt än gjort. Inte heller The Ark nöjer sig med det lilla. Deras bejublade spelning på Katalin tidigare i år var nämligen inte, om någon förletts att tro det, den sista i Uppsala. I kväll är de tillbaka igen, med en utomhusspelning arrangerad av Flustret.
Jonas Curling visste när han bokade The Ark till Katalin att det talades om två avskedsturnéer: en som skulle äga rum inomhus, och en utomhus.
– Men jag tycker att för vår del räckte det med spelningarna i mars. Det hade inte varit aktuellt för oss att boka The Ark för ännu en konsert. Sedan är det upp till dem hur många gånger de vill ta farväl.
Han förklarar att man aldrig kan vara säker på att en avskedsturné verkligen är definitiv. Musikbranschen präglas av nyckfullhet.
– Det är klart att det kan urholka konceptet med avskedsturnéer, samtidigt hör det till den här branschen. Artister är ofta oförutsägbara. Allt hänger på hur de mår för stunden och vad som händer omkring dem.
Mikael Påls, vd för Flustrets ägare Svandammen nöje, har dock inte sett några tecken på att den dubbla avskedsturnén skulle ha utmattat The Arks publik. Biljettförsäljningen går bra.
– Nu kanske de som inte kunde komma senast får en andra chans, säger han.
De som känner rockavskedets genre väntar sig ett storslaget skådespel värdigt Scorsese från The Ark i kväll. Men huruvida det verkligen är den sista valsen eller inte kan bara tiden utvisa.