Tag vilken ung komiker eller ståuppare som helst, nog nämner denne alltid radarparet Hasse och Tage som förebilder. Själv är jag praktiskt taget uppväxt med hans humor. "Guben i lådan"-sketchen som han gjorde tillsammans med Martin Ljung lärde jag mig utantill och körde på klassens roliga timme i lågstadiet. Och jag minns min morfars syster förfasa sig över numret där en grupp romer anförda av Monica Zetterlund sjöng: "Ljuva dröm, att få bli en riktig svensk" i tv-sända revyn "Gula hund" (1966), en önskan som mynnade ut i "Du gamla, du fria" i czardas-takt. Numret skulle faktiskt kunna vara både vasst och aktuellt än i dag...
I samma show gjorde Hasse Alfredson själv en av sina oförglömliga gubbar, den gamle mannen som är på rymmen från ålderdomshemmet. Annars var det mycket "Lindemän" i revyerna , där så gott som samtliga dialoger med Tage Danielsson som stillsam intervjuare slutade med att Lindeman tokat till det och knäppt ihop västen med gylfen.
Hasse och Tage möttes som unga på Radiotjänst och 1961 bildade de nöjesbolaget AB Svenska ord, producerade revyer och filmer. Deras speciella signum var nonsenshumor uppblandat med samhällssatir av bästa märke.
En av radarparets revyer, "Lådan" hade faktiskt urpremiär i Uppsala 1966 innan den drog vidare till Berns i Stockholm. Duons långfilm "Att angöra en brygga" (1965) brukar räknas till de roligaste svenska långfilmerna någonsin. Men även "Äppelkriget" (1971) med dess miljötänk och "Picassos äventyr" (1978), en högst egensinnig biografi över den kända konstnären, är filmer som är lika roliga än i dag.
Som filmskådespelare kom Alfredson att arbeta med såväl Ingmar Bergman ("Skammen") som med Jan Troell "Utvandrarna") Han hann också med att vara chef för Skansen och regissör och dramatiker på Dramaten.
Den tidigare Uppsalastudenten Tage Danielsson gick ur tiden redan 1985. Men Lundensaren Hasse Alfredson fortsatte på egen hand och tillsammans med andra storheter som Povel Ramel och Peter Dalle, med att göra film och skriva böcker. Med tiden ökade hans samhällsengagemang, allvar och svärta. Så lysande manifesterat i filmen "Den enfaldiga mördaren" (1982), där han själv spelade en elak och nazistisk godsägare som särlingen, gestaltad av Stellan Skarsgård, gör uppror mot.
Böcker värda att nämna är skojiga barnviseboken "Blommig falukorv" och mer seriösa "Attentatet i Pålsjö skog".
Så sent som i somras besökte jag "världens minsta museum", Hasse och Tage-museet i Tomelilla. I ett rum på cirka fyra kvadrat är fiffigt inpusslat hur mycket nöjes- och kulturhistoria som helst.
Du fattas oss, Hasse, men å vad mycket roligt och bra du har gett oss!