Lauren Bacall föddes 1924 i New York som Betty Joan Perske, dotter till sekreteraren Natalie Weinstein-Bacal som immigrerat från Rumänien och en försäljare. Då Bacall var fem år skildes föräldrarna, och dottern antog moderns nya efternamn Bacall.
Det var i Howard Hawks filmatisering av Ernest Hemingway-novellen "Att ha och inte ha" som Lauren Bacall gjorde sin debut på vita duken. Blott nitton år gammal trädde hon in som blivande äkta maken Humphrey Bogarts motspelerska, och inledde därmed en livslång relation med filmmediet och den publik som kom att älska henne. För i en era där kvinnor på film ofta sågs som prydande kuttersmycken till de manliga motspelare de flankerade, hade Lauren Bacall en alldeles egen stil. Inför testfilmningen av "Att ha och inte ha" var hon dock så nervös att huvudet inte ville sluta skaka, och lutade därför hakan neråt för att stilla skakningarna. Positionen fick henne att titta upp tvärt mot kameran för att fråga Bogart om en tändsticka. Så var den Bacallska blicken och karriären född. Howard Hawk gillade inte kvinnor som pep, och efter två paket cigaretter om dagen sänktes Lauren Bacalls röst till den sammetsbeklädda trombonstämma som kom att personifiera henne. I "Att ha och inte ha" föddes också den episka Bacall-repliken "You know how to whistle, don't you, Steve? You just put your lips together and... blow".
Med den 25 år äldre Humphrey Bogart kom Bacall att få två barn, och ett äktenskap som varade från 1945 fram till Bogarts död 1957. Andra filmer som satte Lauren Bacall på film noir-kartan var "Utpressning" från 1946, även den med Bogart som motspelare (filmen kom att totalförbjudas i Sverige och fick här inte premiär förrän 1961) och "Stormvarning utfärdad". Mer lättsinniga roller var de i "Hur man fångar en miljonär" från 1953 där Lauren Bacall spelade mot bland annat Marilyn Monroe och Betty Grable, samt "Förlåt, vi är visst gifta" från 1957. Men även senare tiders regissörer kom att använda sig av filmstjärnans strålglans. Lars von Trier filmade med Bacall både i 2003 års "Dogville" och "Manderlay" från 2005, och hon medverkade också i Robert Altmans modedrama "Prêt-à-porter" från 1995. Lauren Bacall kom även att ha en teaterkarriär med
Även politiskt var Lauren Bacall engagerad. 1947 reste hon till Washington tillsammans med bland annat Humphrey Bogart och John Houston för att protestera mot den amerikanska senatens förföljelser av vänsteråsikter, och deltog 1952 i kampanjen för demokraternas presidentkandidat Adlai Stevenson. Bacall deklarerade dock senare att hon var "lika mycket antikommunist som Edgar J Hoover".
De framgångsrika filmerna till trots dröjde det ända till 1997 innan Lauren Bacall nominerades till en Oscar, för bästa kvinnliga biroll i Barbra Streisands "Kärlekens båda ansikten". Hon vann dock inte, men mottog på 2009 års Oscarsgala en Lifetime achievement award för ett liv i filmens tjänst. Och, att brinna så länge som Lauren Bacall gjorde förtjänar sannerligen alla livstidsutmärkelser man kan få.