En så jävla normal serietecknare

En hålögd svartmålad kvinna hälsar oss riktigt välkomna. "Kom hit nu då" uppmanar den tecknade figuren envist. Genom tuschteckningar i rött och svart och meningar som "Ta med mig hem", "Jag är din lilla prinsessa", "Jag är kung och baron", skrivna i spretig handstil, får vi följa med ner i Nina Hemmingssons undermedvetna.
- Jag har längtat efter att inte vara ensam, men ändå ha relationer där jag verkligen får vara mig själv helt ut. Bilderna handlar mycket om längtan, och att jag försöker förklara vem jag är. Det kan vara svårt att höra ihop med någon, utan att begå våld på sig själv, säger Nina Hemmingsson.

Hon sitter tillbakalutad med sin fyra veckor gamla son snusande på magen. Det var när Nina väntade sitt tredje barn som hon insåg att en ateljé var nödvändig för att få jobbet att fungera. En liten stentrappa leder ner till den ljusa lokalen i Aspudden i södra Stockholm, bara ett kvarter från bostaden.
Det är en kylig förmiddag i slutet av maj och Nina bjuder på kaffe och pepparkakor medan regnet smattrar mot fönstret. Nu var det en månad sedan hennes bok Så jävla normal kom ut.
Du var lite orolig inför releasen. Hur känns det nu?
- Jag är fortfarande osäker på om den verkligen funkar som bok. Men jag har gjort den uppriktigt och det viktigaste just nu var att göra något som jag verkligen kan stå för. Den är inte lika enkel att ta till sig som det jag har gjort tidigare. Men jag vet att det finns folk som gillar den och det räcker för mig.

Bokens ord och bilder har kommit till under sömnlösa nätter de senaste tre åren. Hon har alltid ett anteckningsblock och pennor nära till hands. Det som växer fram där brukar ligga till grund för en del av hennes serier. Men nu har hon alltså valt att visa upp en del av det ofiltrerade materialet. Efter succén med kritikerrosade seriealbumet Jag är din flickvän nu ville hon göra något helt annat.
- Det är jätteroligt att få priser, men samtidigt får man ju prestationsångest av sådant. Jag vill inte koppla mitt jobb till prestation på det sättet. Den här boken var ett sätt att ta kontrollen.

Figurerna med gristrynsnäsor och stora ihåliga ögon utan pupiller är välbekanta från Ninas självbiografiska serierutor. Men det är råare den här gången, mer ärligt och direkt. Tanken var inte att det skulle publiceras.
- Det kan kännas konstigt att andra människor ser saker som man själv inte har kontroll över. Att andras spekulationer ligger framför det man vet om sig själv. Jag har nog tagit med saker jag kanske inte vill gräva i egentligen.
I Så jävla normal-titeln återkommer det Ninatypiska temat om vad som är "normalt" och inte.
- Jag ogillar begreppet normal, som ofta används för att utesluta människor. Samtidigt vill jag hävda att jag är normal själv. Alla människor man kommer lite närmare har jättemycket konstiga tankar. Det är ingenting som är onormalt med det. Jag vill försvara min rätt att vara så här och ändå få vara med i människogänget.

En så jävla normal serietecknare

Den är naknare, råare och mer ärlig än något hon har gjort tidigare. I serietecknaren Nina Hemmingssons senaste bok får vi ta del av hennes innersta okontrollerade tankar. - Det känns lite jobbigt om andra sitter med facit på min personlighet när de har läst boken, säger hon.