När Fredrik Apollo Asplund växte upp på den värmländska landsbygden hade han inte en tanke på att han en dag skulle skriva en bok. Däremot hittade han tidigt till dansen, när andra ägnade sig åt motorer eller idrott. I den självbiografiska romanen "Fröding dansade aldrig på bögklubb i Damaskus" beskriver han hur han som barn såg Carola Häggkvist vinna Melodifestivalen och blev fast: Dans och musik skulle bli hans liv. En stark ambition drev honom bort från landsbygden till Stockholm och balettskola, medan han ännu var mycket ung.
– I dag kan jag skratta åt mina gamla dagböcker från den tiden. Jag växte upp i skogen och kommer inte från någon kulturell familj, det var inget Svenskt tenn i en lägenhet på Söder. Men jag tog mig själv på fullaste allvar, jag låste in mig på mitt rum och gjorde planer och kartor för min framtid. Jag blir full i skratt, men också ganska imponerad av mig själv.
Dagböckerna ligger till grund för debutromanen, som sedan fortsätter genom ungdomen och vidare mot vuxenvärlden, via gayklubbar i New York till Damaskus i Syrien.
I boken framstår du som otroligt ambitiös, har du närmat dig författarskapet med samma starka vilja?
– Ja, jag lägger alltid ribban högt för mig själv. Men jag har fått tillbaka så mycket mer än jag hade trott. Jag började med en egen pr-kampanj bland klubbkids som fotade sig själva med min knallrosa bok och det spreds i sociala medier. Sedan plötsligt stod en man och pratade om boken i ”Go'kväll”, det mest mittfåriga av program! Det är fantastiskt.
Vad får man höra om man kommer till Bokens dag och lyssnar på dig?
– Man får höra en fartfylld berättelse, jag kommer att berätta om resan framåt. Jag gjorde ett annat bokprat häromdagen och det spelar liksom ingen roll hur jag styckar upp det – berättelsen går i expressfart framåt. Min bok är som en resa genom ett Sverige som förändrats ganska radikalt. Allt går ihop, det subkulturella och musikaliska som jag skriver om, men också politiken finns där mellan raderna.
"Fröding dansade aldrig på bögklubb i Damaskus" är din första bok. Har du börjat på nästa?
– Jag har öppnat för nästa och har en del idéer. Den här boken avslutas i Damaskus och det är en ganska komprimerad final. Många vänner har blivit kärleksfullt besvikna och sagt att "det är för lite Damaskus i boken". Jag har två tjocka dagböcker med material från min tid i Damaskus och det skulle kunna bli en härlig och dråplig historia därifrån, en som helt enkelt skiter i kriget. Vi får se.