"Bieber vill spela Twist."
"Biebers jakt på superkroppen."
"Tonåringar bröt sig in hos Bieber."
Rubrikerna om Justin Bieber och hans förehavanden är många. Allt denne unge man gör verkar ha ett nyhetsvärde. Och om du nu tänker googla Justin Bieber för att ta reda på vem han är och varför han är så känd, är du inte ensam. Jag gjorde nyligen likadant och det här är vad jag fann: för bara ett par år sedan var Justin Bieber en vanlig kanadesisk skolpojke som tyckte om att sjunga och titta på hockey, och nu räcker det att skriva ”ju” i Googles sökruta för att hans namn ska dyka upp i toppen av förslagslistan. Han har lika många följare på Twitter som det bor människor i Sverige, Youtube-videon till hans låt Baby har hittills setts över en halv miljard gånger och var han än går i världen följs han av skaror av skrikande unga fans.
Justin Bieber är inte bara en popsångare, utan han har även blivit ett populärkulturellt fenomen. Uttrycket Bieber-feber är numera vedertaget och används flitigt av både medier och fans, som är så frälsta i honom att de kallar sig själva för ”beliebers”. Han är så stor att näste Justin Bieber utses med jämna mellanrum, hans ansikte pryder tidsskrifter som Vanity Fair och Rolling Stone och han dyker upp i alla sorters teveprogram, från kriminalserien CSI till det välrenommerade satirprogrammet Daily Show. Hans popularitet är med andra ord näst intill ofattbar.
Vilka är då alla dessa Bieber-beundrare och varför tilltalas de av honom?
Den största kategorin Bieber-fans är unga tonårsflickor som förälskar sig i hans snälla kärlekslåtar och hans uppriktiga uppsyn. När han sjunger om kärlek är han så trovärdig att hans dragningskraft är lätt att förstå. En annan stor kategori Bieber-beundrare är kristna föräldrar som anser att hans fina uppfostran och kristna tro är en bra förebild för deras barn. Låten Pray, som handlar om att han, när han överväldigas av världens elände, sluter ögonen och ber, är som gjord för att gå rakt in i de kristna föräldrarnas hjärtan. Den religiösa dimensionen i hans artistiska gärning är något som även hans egen mamma vill lyfta fram. I en intervju i Vanity Fair säger hon att Justin är sänd av Gud för att sprida ljus bland människor (4/1, 2011).
Sedan finns de som tilltalas av berättelsen om Biebers framgång och hur han personifierar den amerikanska drömmen; en ung pojke från enkla förhållanden når astronomiska höjder enbart med rå talang och hårt arbete. Vidare har vi de som själva drömmer om plötslig berömmelse och låter sig inspireras av det sätt som Bieber blev berömd på. Kunde han bli upptäckt tack vare heminspelade videor på Youtube då kan också jag lyckas, är en vanlig tankegång.
Just denna väg till berömmelse gör Biebers stjärnstatus till den första i sitt slag. Hans gamla hemvideor finns fortfarande kvar på hans Youtube-kanal, fria att beskåda för alla som vill följa hans framgång från dess alldeles första skälvande början. Vi kan alla se en trettonårig Justin sitta ensam i sitt enkla pojkrum och sjunga för sig själv, vilket ger honom en mänsklig dimension som alla de andra uppstajlade storstjärnorna före honom saknat. Detta kombinerat med Biebers förmåga att ge fullkomligt oförargliga svar i intervjuer är förmodligen förklaringen till att han blivit så stor. Skillnaden mellan en kändis och en superkändis är kanske att superkändisen erbjuder den bästa projiceringsytan för andra människors drömmar, önskningar och inte minst rädslor (det finns många som hatar Bieber också).
Frågan är bara vad det gör med en ung människa att tvingas agera levande projiceringsduk och vara alla till lags. I en intervju i Rolling Stone (3/3, 2011) säger Bieber: ”Jag gillar alla tjejer. Jag gillar ett vackert leende, eller när en tjej är rolig. Och när det kommer till utseende är det mörkt hår som faller mig i smaken. Fast jag vill inte begränsa mig själv. Jag gillar tjejer med blont hår också. Jag gillar allt.”
Men hur länge håller det att gilla allt?