En pocket är bibel i Frankfurt
KRÖNIKA. En katalog på nästan 700 sidor och utformad som en pocketbok vägleder besökarna till de olika programmen under Bokmässan i Frankfurt.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Merparten av begivenheterna under den riktiga Bokmässan äger rum på det väldiga mässområdet, beläget någon kilometer nordost om Hauptbahnhof. För några program utnyttjar man dock lokaler i centrala Frankfurt. Mottagaren av den tyska bokhandelns fredspris, Anselm Kiefer, får ta emot utmärkelsen i Nicolaikirche. Några kvällar har man diskussioner med författare och läsningar ur deras verk under tegelvalven i Römerhallen, som ligger i anslutning till stadens berömda torg Römer. Literatur im Römer är sedan några år ett inarbetat begrepp. Vid programmet i torsdags deltog mottagaren av Deutscher Buchpreis Uwe Tellkamp. Det var inte utan att det syntes att han varit i elden oavbrutet sedan tillkännagivandet i måndags kväll.
Av några trötthetssymtom fanns det dock inte ett spår när Benedict Wells kallades upp på scenen. Han är bokförlaget Diogenes yngste debutant någonsin och 24 år gammal. Sin ålder ville han dock helst tala tyst om. Däremot har en mera överväldigad författare väl sällas skådats, när han lycklig som en 100-meterlöpare som vunnit finalen uttryckte sin glädje över att den tidigare obemärktheten var borta och han fick vara med bland de stora. Möjligen hade Wells med sig en hejaklack i publiken. För knappast tidigare har väl en författare mötts av störtloppsjoddlande efter sitt framträdande. Till de intressantaste bekantskaperna denna kväll hörde också Markus Orths, som skrivit en roman om en hotellstäderska som gömmer sig så bokstavligt i sitt arbete att hon övernattar under sängen hos hotellgästerna. Boken har en allvarlig underton när den skildrar en människa som tappat kontakten med sig själv.
Även Tilman Rammstedt, årets vinnare av Ingeborg Bachmannpriset, var en författarröst med mersmak. Han har skrivit en ömsint bok om en farfar som låtsas resa till Kina och skriver fiktiva brev därifrån till sitt barnbarn. Ursula Krechel bygger sin roman Shanghai fern von wo på ett dokumentärt underlag. Den handlar om judiska flyktingar i Shanghai under naziåren. För Änderungsschneiderei Los Milagros har María Cecilia Barbetta tilldelats utmärkelsen Bästa tyska debut. Författaren är från början argentinare men kom till Tyskland för tio år sedan. I samtalet med den ena av programledarna, Kathrin Fischer, berättade den i Berlin bosatta Barbetta om hur hon kommit att älska sitt nya hemlands språk och att det blivit ett "skyddsspråk" för henne. Och därmed gjort det lättare att skriva om sådant som är viktigt. "Jag är en springande hare och tyskan är min morot", förklarade hon.
Tidigare under torsdagen och på mässområdet framträdde Karen Duve med sin roman Taxi, som gavs ut under försommaren. Här berättar Duve utifrån sina erfarenheter som taxichaufför i Hamburg. Taxi är en mycket charmfull bok. Samtidigt ställer den frågan om våra möjligheter att byta riktning på våra liv och vad ett nyval innebär. Holländaren Cees Nooteboom är också han någon som färdas. Men över hela jorden. Han befinner sig för det mesta på resande fot och skildrar i böcker efteråt sina möten med det dittills okända. Senast gällde det Spetsbergen. Kontakten med de globala miljöerna har till allt annat givit Nooteboom en förmåga att betrakta väldens öden i ett perspektiv sub specie aeternitatis. Utifrån, uppifrån och med evigheten som korrelat alltså. Hans inställning av milt överseende till världspolitikens dagsfrågor är lätt att dela och en onekligen både tänkvärd och föredömlig ståndpunkt.