En patriotisk fullträff

Den slokande flaggstången "Du gamla, du fria" visas just nu i Stockholm och har väckt upprördhet. Nina Solomin ser en konstnärlig fullträff.

Du gamla, du fria, av Mattias Norström, innan den hamnade på Sergels torg.

Du gamla, du fria, av Mattias Norström, innan den hamnade på Sergels torg.

Foto:

Kultur och Nöje2017-08-30 19:29
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En slokande svensk flagga. Vad kan det säga oss?

Åh, det kan säga så mycket. Väcka så mycket känslor och tankar.

Mattias Norströms konstverk "Du gamla, du fria" har installerats i hjärtat av huvudstaden, på Sergels torg, och väckte omedelbart reaktioner.

En politiker i staden kritiserade den för att vara "opassande".

En ex-minister uttryckte något liknande på twitter, att det är "olämpligt" att placera en böjd flaggstång på central plats i stan.

Bara den som saknar fantasi kan man uppfatta verket på det sättet, alltså att det skulle handla om respektlöshet.

Snarare, skulle jag säga, är Norströms konstverk är en genial fullträff, laddat med mycket kärlek.

Konstnären har lyckats med vad få skapande personer lyckas med. Att i ett enda verk rymma en mångfald av möjliga tolkningar och associationer. Och samtidigt väcka starka, känslomässiga magreaktioner hos folk. Ruska om.

För verket kan ju, precis som konstnären också påpekat, tolkas politiskt från både vänster och höger.

Den vänsterorienterade aktivisten som stöttar flyktingdemonstrationen på Medborgarplatsen några kilometer bort får sin upplevelse av att Sverige sviker humanitära värderingar gestaltad i den slokande flaggstången.

Den högerorienterade aktivisten som upplever att migrationspolitiken är för generös och tycker att Sverige genom den sviker sina medborgare, kan se sina känslor gestaltade – i samma slokande flaggstång.

Vi lever i en extremt polariserad tid. I synnerhet åsikterna om migration och integration är två starka motpoler i det samtida debattklimatet.

Men vad förenar många medborgare oavsett var de befinner sig mellan dessa poler?

Jo, just känslan av besvikelse. Av att Sverige inte längre är vad det har varit.

Oavsett vilket läger man tillhör är Mattias Norströms sorgsna svenska flagga en perfekt symbol för detta.

Slokandet i sig kan associeras till en vissnande blomma, någon som böjer nacken i nedstämdhet, eller till svikande potens.

En svensk flagga är självklart också starkt förknippad med nationalism – ett begrepp som idag åter är under prövning.

Vad är nationalism? En ond eller god kraft i samhället?

Dessutom är det ju oerhört spännande att betrakta verket. För den flaggstång som slokar i dag -- kanske reser sig med full styrka imorgon?

Är det i så fall bra eller dåligt?