En öm kyss säljer dramat

Du vet den där filmen, med ett kärlekspar i en öm omfamning på omslaget? De ska precis kyssa varandra, deras läppar är bara millimeter från att mötas. Det är i solnedgången. Möjligtvis i soluppgången. De står på en strand. Eller på en äng. Kanske faller det ett lätt regn över dem. De är hur som helst så kära, så kära. Men kärleken sätts på prov.

Beskrivningen ovan är fullkomligt hopplös. Den passar nämligen in på nästan alla romantiska dramer som gjorts, från Borta med vinden från 1939 och Afrikas drottning från 1951 till nyligen bioaktuella Älska mig igen och The lucky one.

Går du till videobutiken går de kyssande paren knappt att räkna. Det är Step up, Gigli, Nätterna vid havet, Dagboken, Midnatt i Paris, Water for elephants, En dag, Jane Eyre...

Det här, kan vi kalla det plagierandet?, förekommer naturligtvis inte bara i det romantiska dramat. Hur många actionfilmer har vi inte sett med en beväpnad muskelman på väg mot oss från en enorm explosion? Och på hur många romantiska komedier står inte de två huvudrollsinnehavarna rygg mot rygg på ett klämkäckt viss och flinar mot kameran? Varje genre har sin tydliga grafiska form. Romantiska dramer har en öm kyss. Men varför?
- Det handlar om ett slags motsvarighet till Barbara Cartland-romanerna, det vill säga en omedelbar igenkänningsfaktor som ska verka på sitt signalvärde utan närmare analys, säger filmprofessorn Maaret Koskinen på Filmvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet.

- Bilderna ska automatiskt fånga den tilltänkta publiken.

Fred Carlsson, ateljéchef och omslagsdesigner på Atlantic Film, resonerar på ett likande sätt.
- Om man säljer smör så måste det stå smör på paketet. Det gäller att hela tiden ha en tydlig kommunikation för att en produkt ska sälja, säger han.

Att prova nya grepp är lite av ett vågspel. I slutänden handlar det ändå om att få konsumenterna att vilja betala för filmen.
- Mindre bolag har inte råd att ta risken att vara banbrytande och ledande, utan vi är oftast följeslagare. En film kan kosta rätt mycket att köpa in och vi måste ju få tillbaka pengarna, förklarar Fred Carlsson, som nämner oändligt framgångsrika "Pirates of the Caribbean" som ett "klockrent exempel" på grafisk form som återvinns flitigt:
- Troligtvis kommer alla framtida piratfilmer att utgå ifrån den mallen, man ändrar ju inte gärna ett vinnande koncept. Det kan naturligtvis uppfattas som tråkigt, men det är så branschen fungerar.

Vad är det då just den här ömma omfamningen säger oss? Psykologen Jonas Mosskin, som sedan 2007 driver filmklubben Psykologer tittar på film på Kulturhuset i Stockholm, tycker att den visar en "västerländskt romantisk syn på kärlek":
- Det är en ganska klyschig bild av den romantiska kärleken, där stunden innan man ska till att kyssas är den mest speciella. Det är en otrolig uppladdning inför det som är kyssen.

Mosskin tror att omslagen lockar den som vill få samma historia berättad för sig flera gånger om, på ungefär samma sätt.
- Det är lite av poängen, tänker jag. Det finns en trygghet och igenkänning i det. "Just det, jag har sett den här historien förut, jag vet hur den här, men jag vill också se den för jag vill jämföra mig själv med historien om hur mannen och kvinnan ska vara i den här lyckliga kärleksbilden", säger han.