Under första halvan av sitt nya album radar Tommy Nilsson upp den ena pärlan efter den andra, episk och melodistark pop där såväl instrumentering och arrangemang känns fräscha och tilltalande.
Han sjunger också med känsla och inlevelse utan att falla i fällan att ta i för mycket. Den andra halvan av skivan håller dock inte samma höga nivå och låtarna där dalar ner mot anonym reklamradiopop. En ojämn helhet således, men ändå ett klart fall framåt.