En myckenhet fylla och ett visst kvantum vetenskap
Germund Michanek läser Ture Nermans underhållande skildring av nationsupptågen under Valborgsmässaftonen 1905.
På omslaget står namnet Nerman att läsa även under vinjetten, som måste betyda att Tures bror Einar Nerman, konstnären, har bidragit till bokens utstyrsel.
Nerman hade tagit studenten i Norrköping 1903 och blev fil kand i Uppsala 1908. Händelserna i Olympen utspelar sig under ett par år kring 1905. De första raderna i boken ger ett gott besked om Nemans berättarkonst:
"På en blåsig slätt 66 kilometer norr om rikshuvudstaden ligger den gamla goda staden Upsala, berömd för sin Ulfilabibel, sina vackra fackskoleflickor och Erik den heliges ben bakom domkyrkoaltaret. I den staden trivs i dag som i gångna dagar en myckenhet fylla, en ansenlig del plugg, ett visst kvantum vetenskap samt en droppe ungdom."
Ture Nerman tillhörde Östgöta nation, och han ger eftervärlden en livlig bild av den "skändning" som på Valborgsmässoaftonen 1905 genomfördes mellan Östgöta och Västgöta nationer. In i våra dagar har denna tradition levat kvar. Jag minns att Stockholms nation smädade Göteborgs och Gästrike-Helsinge Norrlands. Men jag tror att Ture Nerman är den ende som har skildrat detta evenemang i skönlitteratur. Här följer ett par avsnitt. Nerman är som synes så radikal att han stavar orden som de låter:
"Andrekurator äskade jud, tillkännagav att det psykologiska ögonblicket vore inne för ett strandhugg hos västgötarna, den gamla arvfienden, samt anhöll att härrar landsmän behagade bilda svinfylkning nere på Trädgårdsgatan.
Liv i luckan. Sam-loms, sam-loms! Nationens fanbärare, långe Per Persson, höjde nationsfanan och ner genom trapporna vältrade efter honom sexti sjutti skrålande glada östgötar.
Fylkingen satte sej i gång, under nationssånganförare Tulins käppdans avvrålande östgötarnas specialsång över fjällarna grå. Det trampades framåt i gatuvällingen och genom den duggande majnattsluften, fram genom Förtrolighetsgränd, och sången hade just släppt
lyser föruut där i skogen vi gå
då de första fiendeleden trängde in i västgötarnas lilla röda nationshus.
Där var stämningen mager förut, men vid larmet ryckte sej infödingarna instinktivt samman i salens innersta.
Fienden tog repris på fjällarna grå.
Och så ställde östgötar och västgötar opp sej på var sin sida de senares fyllbänk, vilken självklart stod på sin hedersplats mitt i salen, med varderas kurator framme vid stora bålen, och östgötakurax började vapenskiftet.
Talaren utgick från ett citat ur gamla Beowulf, där en västgotisk detalj gav anledning till en välfunnen och livlig senterad pik, kom så in på aktuella politiska frågor, på japanska kriget, gav norrbaggarna en gliring, övergick via ytterligare ett femtiotal dagspolitiska idéassociationer till västgötarna och undrade till avslutning, varför det alltid luktade så förbannat illa ur Västgöta nations källargluggar utåt Västra Ågatan. Var det månne ett utslag av den värdsberömda västgötska orenligheten?
Skrattsalvor och applåder från östgötarna.
Då knackade västgötakurator med sleven i bålkanten och höll ett längre högfilosofiskt svarstal (kurator var docent i teoretisk filosofi), vari han också vederbörligen poängterade västgötarnas prioritet till det götiska namnet samt att östgötarna enligt nyaste vetenskaplig uppfattning egentligen bara var avskrap från Västergötland som sökt sig opp över landet; till sist förklarade han under västgötarnas öronbedövande och för nationen så typiska oartikulerade jubel, att luktade det ill ur berörda källargluggar, måste det bero på att i källaren råkat bli instängd någon - östgöte!"
I den gamla formen tycks Dessa skändningar numera ha upphört. Det blev tydligen ganska meningslöst att fabricera otidigheter utan att dessa hade någon som helst mening. Västgötarna har gått ännu ett steg. Efter kransnedläggningen på nationsgraven första maj, tågar man till Östgöta nation och sjunger några vackra och vänskapliga sånger.
Den som vill veta mer om Ture Nermans studentår rekommenderas hans uppsats med titeln Mitt Uppsala i Bland professorer och studenter (Hågkomster och livsintryck XIX).
Så jobbar vi med nyheter