En mogen roadmovie

Har ni läst Tage Danielssons Sagan om busschauffören som tänkte att va fan? En vacker dag viker chauffören av med bussen från den invanda rutten och ger sig i väg ut i världen tillsammans med de passagerare som råkar vara på. Och för alla dem öppnar sig nya möjligheter.

Denna befriande berättelse från Sagor för barn över 18 år undrar jag om filmens regissör, Emmanuelle Bercot, känner till. Men det är en del som påminner i filmen Betties resa. Och dess huvudroll är definitivt en person som passerat 18-årsdagen för decennier sedan. 

Restaurangägaren Bettie ska bara ge sig iväg en stund från jobbet med sin gräddfärgade Mercedes och köpa cigaretter. Men hon fortsätter att åka ut på den franska landsbygden. Det ena leder till det andra, till oväntade möten och överraskande situationer.

Givetvis omprövar hon sin inställning till livet under sin rymning. Bakom sig lämnar hon sin 90-åriga pratsjuka mamma och en gift älskare som varit otrogen med en betydligt yngre annan älskarinna. Bredvid henne på bilsätet ligger mobilen som då och då ringer. Någon i andra änden försöker övertala henne att delta i en återträff för skönhetsmisser från 1960-talet. 

Bettie, spelad av en av fransk films levande legender, Catherine Deneuve, var miss Bretagne. Men något inträffade som gjorde att hon aldrig fortsatte till finalen i miss Frankrike.

Av den vackra, spröda, begåvade skönheten med de klassiska ansiktsdragen och den blonda kalufsen från Bunuels komplicerade drama Dagfjärilen (Belle de jour, 1967) och Polanskis ruggiga psykologiska skräckfilm Repulsion (1965) återstår fortfarande en vacker och begåvad, men också en mer erfaren kvinna.
Den erfarenheten kommer till pass när känsloknutar med Betties bittra dotter ska lösas och kontakten med det elvaåriga barnbarnet behöver redas upp. Det kan också kräva sin skådespelare att gestalta värdighet på luffen, när pengarna tar slut och när hon vaknar bredvid en lokal Donjuan efter en blöt och ensam kväll på en bypub.

Men filmen har också sina longörer. Till exempel verkar fotografen vara väldigt förtjust i att fånga böljande vetefält och Catherine Deneuve i närbild, när hon röker cigaretter. Kanske hade en stramare filmklippare kunnat tajta till bildflödet med någon halvtimme. Men ändå är detta en film som är lätt att se. Den berättande lättheten är flyhänt i Betties resa. Den ger faktiskt inspiration till att vilja var med ett tag till.