Det har sagts förut, men är värt att sägas igen: Håkan Hellströms karriär är verkligen anmärkningsvärd. För att inte säga extraordinär. År 2010 släppte han sitt sjätte album, 2 steg från paradise, som blev hans bästa album sedan debuten tio år senare. Och nu är han här igen, lika självklart relevant som alltid, med ett nytt album som – även om det inte är lika magiskt som det förra – helt enkelt är fantastiskt bra.
Det kommer aldrig va över för mig är mindre yster än Paradise, med mindre solsken och mindre instrumentskrammel. Själv har han kallat det för ett avskalat album, men i jämförelse med annat så är det förstås att ta i. Jag skulle hellre säga att Det kommer aldrig va över är ännu mer romantiskt än hans tidigare och med mindre livekänsla än tidigare. Det romantiska handlar, som alltid, om en tydlig längtan till den tiden då livet är som allra intensivast. Men åldern kan den romantiken bli mer och mer tillbakablickande, men hos Håkan är känslan ändå ungefär densamma både nu och då han var ny artist. Han kombinerar tonår och medelålder som ingen annan.
I romantiken har Hellström under senare år (åtminstone live) låtit mer och mer Springsteensk, men här är det oftare Plura och Eldkvarn man tänker på, särskilt i den fina titellåten som direkt placerar sig bland Håkans allra bästa låtar – okonstlad och rak som den är. Produktionen har något luddigt och 80-talsmässigt över sig, snyggt utan att vara retro.
Pistol, med sina kallt syntetiska arrangemang och sin långsamma rytm närmar sig vad man skulle kunna kalla en ny inriktning, men samtidigt återvänder han till The Smiths-estetiken i den väldigt brittiska Tänd strålkastarna, dock på ett annorlunda sätt än på den väldigt Morrisseyinfluerade Känn ingen sorg för mig Göteborg.
I visan Valborg har han en ny konsertavslutare, man kan tydligt se det framför sig: En maffig ballad, en lycklig Håkan som mmmm:ar sig genom halva refrängen under ljuset av en enda strålkastare, rösten som bryts. En tröstande förlorartext med raderna ”om du någonsin vill ha en idiot, lägg din hand i min”. Förutsägbart? Nej, bara en smart kombination av det man längtat efter och det man på förhand inte visste att man ville ha.
Bästa låt: Det kommer aldrig va över för mig