En mästare från Mali

I hemlandet Mali är han i stort sett okänd, men i Europa är han den kanske största afrikanska artisten just nu. Det gungade i Katalins konsertlokal på ett sätt som aldrig skulle föra tankarna till en tisdagskväll. När Habib Koité frågade om det var lördag, som han gissade på, blev det också klara problem bland åskådarna att enas om vilken veckodag det verkligen var.Viktig trendDe senaste åren har en viktig trend spridits inom den afrikanska musiken som spelas in i Europa. Det är en trend som handlar om att gå tillbaka till rötterna och som Habib Koité var med om att starta med sitt debutalbum Ma Ya från 1998. Nu har de flesta afrikanska artister lämnat syntarna och andra västerländska popinslag bakom sig, något man bland annat kan se hos storheter som Salif Keita och Youssou N'Dour.Koités musikaliska recept består i att kombinera en rad olika traditioner från sitt vidsträckta hemland, blanda det med blues och lägga till en egen touch på det hela. Han kallar själv sin musik för "danssa doso" en betäckning för traditionellt blandat med modernt och de flesta texterna framförs på språken fula och soninke.Skört och vackertI de lugnare partierna hör man tydligt den kanske viktigaste beståndsdelen blues, som för tankarna till landsmannen Ali Farka Touré, en veteran inom Malis bluesscen. När Habib Koité denna kväll låter bluesen komma fram med avskalade arrangemang och det akustiska gitarrspelandet i centrum är det skört och vackert, så vackert att man knappt vågar röra sig i rädsla för att ha sönder det. Men mest blir det låtar med högt tempo, där de skickliga musikerna leker loss. Då är det istället omöjligt att sitta still. Det är då publiken sjunger med, dansar och applåderar i en enda röra och även om man har en svagt gnagande känsla av att musikerna på scenen skulle kunna prestera bättre än såhär så är det bara att ge med sig. Habib Koité är en mästare som behärskar flera nivåer av den nya singer/songwriter traditionen från Mali och som ledigt växlar mellan dem. Och det där om att nästan ingen i Mali vet vem han är — det beror förmodligen endast på att skivbolaget valt att bara satsa på den lukrativa europeiska marknaden istället för på kassettförsäljning i ett av världens fattigaste länder.