En lögn så vit att den nästan är sann

Att paltra är något annat än att ljuga rakt av. De allra flesta av oss har helt klart mindre dåligt samvete när vi paltrar än när vi ljuger, ja, vi kan rentav känna en gnutta tillfredsställa över ett framgångsrikt paltrande, skriver Merete Mazzarrella.

Foto: Rolf Hamilton

Kultur och Nöje2009-07-16 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Häromdagen kom jag på att jag skulle vilja förse svenskan med ett nytt verb, nämligen "att paltra". Visst har jag sett att det förekommer, nämligen som synonym till "att pallra" - som i "Nu ska jag paltra mig upp ur sängen" - men nu har jag begripit att det skulle vara oändligt mycket mer användbart som en motsvarighet till ett engelskt verb jag just lärt mig, "to palter" som betyder "att tala eller uppträda oärligt eller vilseledande". Att paltra är emellertid något annat än att ljuga rakt av. Man paltrar om man säger: "Ja, jag blev ju tredje i min klass i skidtävlingen" utan att tillägga att det bara var tre deltagare eller om man som USAs förre president Clinton besvarade en fråga om sitt förhållande till Vita hus-praktikanten Lewinsky med ett: "Jag hade inte sex med den där kvinnan." Eller ännu bättre (eller värre?) - om man gör som en herre jag känner: en gång i veckan ägnade han sin lunchtimme åt en älskarinna men såg till att han alltid noga tog reda på vad arbetsplatsens lunchservering bjöd på för att kunna besvara sin hustrus frågor om vad han ätit till lunch. Han kunde då börja med "Ja, i dag serverade lunchrestaurangen -" och så fylla i med exempelvis "köttbullar och potatismos."

I USA lär akademiker som beställer bord på en restaurang ofta ringa och presentera sig som doktor det-och-det i hopp om att man på krogen ska tro att de är riktigt välbeställda läkare och ge dem särskilt bra bord. Man kan undra om det är ett paltrande som skulle fungera i Sverige, i Uppsala?
Har läkare över huvud taget en så självklar status hos oss?
Att paltra kan över huvud taget vara att framställa saker och ting i något fördelaktigare dagar än sanningen medger. Vissa yrkesgrupper paltrar så självklart att deras kunder tar paltrandet för givet: det gäller försäljare av begagnade bilar och det gäller fastighetsförmedlare. Också reklamindustrin paltrar. Människor som ger sig ut på nätet för att söka en partner paltrar, har undersökningar visat: män uppger gärna att de är en smula längre än de i verkligheten är, kvinnor att de är en smula smalare. I internetkulturen uppfattas det här inte som lögnaktigt: däremot uppfattas som det lögnaktigt att ge falska uppgifter om sitt civilstånd.

De allra flesta av oss har helt klart mindre dåligt samvete när vi paltrar än när vi ljuger, ja, vi kan rentav känna en gnutta tillfredsställa över ett framgångsrikt paltrande. Följaktligen paltrar vi troligtvis mer än vi ljuger. Ren av den anledningen behövs ordet - också på svenska. Det lär dessutom ha skandinaviskt ursprung, det vill säga, det kom in i engelskan tack vare vikingarna och ska härledas från svenskans "paltor". Är det inte fortfarande en nog så effektiv bild att föreställa sig paltrandet som att mer eller nödtorftigt dölja sanningen i trasor?