En lögn så vit att den nästan är sann
Att paltra är något annat än att ljuga rakt av. De allra flesta av oss har helt klart mindre dåligt samvete när vi paltrar än när vi ljuger, ja, vi kan rentav känna en gnutta tillfredsställa över ett framgångsrikt paltrande, skriver Merete Mazzarrella.
Foto: Rolf Hamilton
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I USA lär akademiker som beställer bord på en restaurang ofta ringa och presentera sig som doktor det-och-det i hopp om att man på krogen ska tro att de är riktigt välbeställda läkare och ge dem särskilt bra bord. Man kan undra om det är ett paltrande som skulle fungera i Sverige, i Uppsala?
Har läkare över huvud taget en så självklar status hos oss?
Att paltra kan över huvud taget vara att framställa saker och ting i något fördelaktigare dagar än sanningen medger. Vissa yrkesgrupper paltrar så självklart att deras kunder tar paltrandet för givet: det gäller försäljare av begagnade bilar och det gäller fastighetsförmedlare. Också reklamindustrin paltrar. Människor som ger sig ut på nätet för att söka en partner paltrar, har undersökningar visat: män uppger gärna att de är en smula längre än de i verkligheten är, kvinnor att de är en smula smalare. I internetkulturen uppfattas det här inte som lögnaktigt: däremot uppfattas som det lögnaktigt att ge falska uppgifter om sitt civilstånd.
De allra flesta av oss har helt klart mindre dåligt samvete när vi paltrar än när vi ljuger, ja, vi kan rentav känna en gnutta tillfredsställa över ett framgångsrikt paltrande. Följaktligen paltrar vi troligtvis mer än vi ljuger. Ren av den anledningen behövs ordet - också på svenska. Det lär dessutom ha skandinaviskt ursprung, det vill säga, det kom in i engelskan tack vare vikingarna och ska härledas från svenskans "paltor". Är det inte fortfarande en nog så effektiv bild att föreställa sig paltrandet som att mer eller nödtorftigt dölja sanningen i trasor?