– Det är en väldigt levande studenttradition, säger Hedil Minshed, ordförande för Uppsalas studentnationers samarbetsorgan Kuratorskonventet.
Flera spexare UNT talat med vittnar också om ett stort intresse. Men alla håller inte med.
– Vårt spex har minskat lite. Många har börjat hos oss, men fortsatt hos andra, säger Mattias Björkman, ordförande för Ett teknat spex.
Också Emanuel Eriksson, producent för Södermanlands-Nerikes nations spex "Madagaskar", har märkt att det varit svårt att locka folk. Tidsplanen för "Madagaskar" blev försenad.
– Det finns ett stort tryck för att det ska bli ett spex. Men det är som i alla studentorganisationer: tillströmningen minskar, säger han.
Emanuel Eriksson tror att det kanske är avskräckande att nationernas verksamhet tycks så seriös. Tom Lundin, författare och redaktör för boken "Alla tiders Uppsalaspex" har en annan teori.
"Madagaskar" är ett traditionellt spex, som i år ges nästan exakt enligt manus från uruppförandet för 1870.
– En del var fundersamma över om det var politiskt riktigt att det utspelar sig bland "negrer i människoätarnas land". Men jag tror att man kommit över det och ser att så gjorde man spexet 1870. Det är en historisk grej, säger Tom Lundin.
Nu är det endast en orkesterplats till "Madagaskar" som inte är tillsatt.
Att ordna studentspex är en akademisk tradition som växte fram i Uppsala. Det sannolikt första spexet var Göteborgs nations "Den Elamitiske" från 1839.
– Spexen är en i allra högsta grad levande tradition. Varje vår och höst är det nya uppsättningar, fastslår Tom Lundin.
matilda.nilsson@unt.se