Som alltid när jag läser Lefflers prosa inser jag på nytt att hon är en läsvänlig litteraturklassiker. Även om hennes skarpa samhällskritik hör hemma i sent 1800-tal har hennes 130 år gamla noveller en dramatik som påminner om den i dagens underhållningsromaner. Hennes skildringar av människors dilemman inuti konventionernas korsett har en psykologisk trovärdighet. Det är hennes egen samhällsklass som utgör stoffet för novellerna och måltavlan för hennes socialkritik. Att Leffler ofta satte ordet ”societet” i citationstecken tolkar jag som ett uttryck för en ironisk distans. Den bräckliga och alkoholiserade Helena i Doktorns hustru är lika kontrollerad av sin man som läkarfrun i novellen Barnet och båda har mycket gemensamt med den kuvade och ädla stadsrådinnan i En bal i societeten. Den sistnämnda novellen är liksom Aurore Bunge även en studie i den sena 1800-talsborgerlighetens sätt att kuva unga kvinnor till ett liv i dubbelmoralens tecken och under mannens förmyndarskap.
Lefflers fem Ur livet-samlingar finns förvisso redan i nytryck, men i Lindéns kommenterade urval läses novellerna i sin genushistoriska kontext. Det kan behövas för att helt och fullt kunna förstå skärpan i Lefflers samhällskritik och hennes betydelse för sin samtid. Att till exempel romanfragmentet Utomkring äktenskapet möjligen var ansatsen till Sveriges första lesbiska roman kan för dagens läsare vara svårt att gissa utan att känna till dess bakgrund. Berättelsen är nämligen inte mer explicit än vad 1880-talets samhällsmoral tillät. Här är Lindéns introduktion ovärderlig.
Någonstans på vägen blir dock hela konceptet tröttsamt överpedagogiskt. I några av fallen hade kommentarerna kunnat rymma mer och ännu tydligare peka på texternas ofta förekommande inre motsägelser. I nuläget styrs läsaren in i en rätt enhetlig tolkningsmatris. Redan vid den tredje novellen Ett bröllop kommer jag fram till att det möjligen vore att föredra att läsa introduktionerna efter respektive novell, eller än bättre att samla dem till en enda essä i slutet av boken.
Urvalet i volymen är tänkt att belysa ett viktigt skede i Lefflers författarskap. I och med Ur livet (1882) gav sig Leffler för första gången in på att skriva prosa. Hon framträdde dessutom för första gången under sitt eget namn som gift, Edgren Leffler, vilket såväl gentemot publiken som maken Gustaf Edgren markerade hennes självständighet som yrkesförfattare. Vi talar om en tid då kvinnliga författares ställning i offentligheten var svag och då den äkta mannen bestämde över hustruns liv. Är man nyfiken på radikalen Leffler är I krig med samhället på det hela taget mycket läsvärd, även om den i första hand känns som ett pedagogiskt verktyg i litteraturundervisningen. Den kan annars med fördel läsas tillsammans med den nyutkomna forskarantologin Att skapa en framtid - Kulturradikalen Anne Charlotte Leffler, i redaktion av Lindén samt David Gedin.