Jag hade förmånen att diskutera med honom ett antal tillfällen under en period då vi båda var på Dagens Nyheter (för mig var det ett relativt kort inspel, Thomas skrev där i över 20 år). När jag skulle börja på UNT var han mycket uppmuntrande och påpekade att tidningen ibland blev utgångspunkt för diskussioner under hans seminarier på Uppsala universitet, där han var verksam vid Filosofiska institutionen.
Allt i tillvaron tycktes vara just en utgångspunkt för diskussioner för Thomas Anderberg. Som Leif Zern skriver i ett minnesord i DN idag: ”Thomas var en intellektuell av ett slag som knappt finns längre, en sökare som omfattade allt och generöst delade med sig av sina kunskaper.”
Thomas Anderbergs lysande bok Alla är vi kritiker vittnar om hur han såg den reflekterande och kritiska förmågan hos varje människa. Där skriver han att vi är kritiskt tänkande människor för att vi måste, för att kunna hantera tillvaron.
”Ju större handlingsfrihet, desto väsentligare är ett finjusterat värderingsmönster. En hare har visserligen glädje av snabba ben men utan förmågan att välja säker flyktväg är den förlorad. Och en schimpansunge som kommit vilse prövar varierande strategier, allt från höga rop till ihärdigt sökande. Hos de varelser som fått störst manöverutrymme, det vill säga vuxna människor, tillkommer förmågan att välja ur en stor redskapsarsenal, en förmåga att föreställa sig långa tidsförlopp, platsförskjutningar och med- och motspelare. För att överleva måste vi välja rätt. Vi nödgas värdera, avfärda och förkasta, ansluta oss till, underlåta eller handla. Saknar vi kritisk förmåga riskerar vi att slås ut.”
Det är en stor förlust att vi nu inte längre får tillgång till Thomas Anderbergs osedvanligt skarpa kritiska förmåga.