En konstkritikers fickalmanacka
SJUNDE DAGEN. Det hör till januari månads osvikliga nöjen att ta en ny fickalmanacka i bruk.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En av kulturredaktionens nyheter det gångna året var inrättandet av den månatliga Agendan, där kulturprofiler i Uppsala får utrymme att efter eget gottfinnande offentliggöra detaljer ur sin agenda för den kommande månaden. Artiklarna har visat sig bli ytterst läsvärda, oftast dessutom mycket personliga, där artikelförfattaren själv kommit till tals med läsarna på ett kanske mindre vanligt vis. Det här ska inte bli en sådan agenda; den vinjetten är i första hand förbehållen personer som inte dagligen har spalterna till förfogande. Ändå kan det så här i årets början kanske vara av något intresse att en smula lätta på förlåten till en konstkritikers kommande arbetsuppgifter.
Min egen agenda i det avseendet började redan i torsdags, då årets Grafiktriennal, den 13:e i ordningen, visades för pressen. Resultatet av det besöket på Konstakademien i Stockholm kunde ses på lördagens kultursida. Nu är det tomt på större uppdrag utanför Uppsala fram till vecka 5 då Bonniers konsthall på Torsgatan i Stockholm kallar till visning av sin utställning av den italienska konstnären Monica Bonvicini. Hennes konstnärskap har jag tidigare stött på bland annat i Venedig och ser nu fram emot att få en mer omfattande bild av henne. Samma vecka är det dags att bege sig till Moderna museet där en utställning av en av mina absoluta favoriter i samtidskonsten, Sydafrikanen William Kentridge, öppnas.
Den årliga Konstmässan i Sollentuna har på senare år varit hotad av nedläggning och har dessutom fått konkurrens av alternativa konstmässor. 7 februari är det dock dags igen, denna gång enligt arrangörerna med fler utställare än tidigare. Satsningen på den finländska konsten gör att mässan kanske kan fortsätta att väcka intresse, men säkert är det inte. Fjolårets version lämnade mest trötthet och likgiltighet efter sig.
Desto mer spännande blir det att bevista Magasin 3:s pressvisning av den schweiziska videokonstnären Pipilotti Rists utställning som också har sin aviserade öppning denna vecka. Rist hör till högdjuren inom videokonsten, och inget av de verk jag hittills sett har gjort mig besviken. Att vi nu får en separatutställning i Sverige av denna megastjärna är tveklöst mycket roligt.
Sedan bläddrar jag fram till vecka 8 i min kalender och noterar att den alternativa konstmässan Market som lanserades med framgång förra året av en grupp ledande gallerister kommer igen också i år. Förhoppningsvis har man nu hittat formen lite bättre och kan erbjuda ett kvalitetsalternativ till övriga mässor. Att en av ambitionerna är uttalat kommersiell behöver ju inte alls innebära dålig kvalitet.
Artiklar om alla de nämnda utställningarna kommer att finnas till läsning på UNT:s kultursida framöver.