Kontrasterna kunde inte ha varit större. Bananteaterns Björn Dahlman, som nyligen kom hem från en turné i Indien, hinner knappt sätta sig förrän han glatt utbrister:
– Det här är det mäktigaste jag gjort i mitt liv! Inget är längre detsamma efter resan.
Tillsammans med Rupesh Tillu har han nämligen spelat den icke-verbala clownföreställningen Popo och Grodkungen för över 15 000 barn. Ute på gator för horder av gatubarn, på barnhem, sjukhus, ungdomsfängelser och flyktingförläggningar. Han bläddrar i mobilen, visar foton där det fullkomligt kryllar av barn kring de bägge aktörerna.
– Här spelade vi i ett slumkvarter för en publik med 800 gatubarn och möttes av ett fantastiskt gensvar. Och en sådan värme. Jag är definitivt en annan skådespelare i dag än den jag var innan jag åkte.
Själva föreställningen föddes mest av en galen slump under Bananteaterns USA-turné förra våren, liksom en vidareutveckling av kollegan Tillus clownsoloföreställning.
– En morgon kom han plötsligt med ett par grodfötter som han slängde över mig i sängen med orden ”You are the frogking, get in the car!”. Det var bara att hitta rollen innan vi kom fram till dövskolan i Maryland som vi skulle spela på.
En upplevelse som Björn Dahlman tycks ha tagit med fattning och som snarare gett honom mersmak till clownerierna och det ickeverbala. Och inte minst det improvisatoriska som har stor del i föreställningen.
– Föreställningen handlar mycket om själva mötet. Att verkligen se publiken och tillsammans leka en lek där barnen inbjuds att komma upp på scenen. Föreställningen spelar mycket på statusförhållanden mellan barn och vuxen – där barnet självklart alltid är den bättre, säger Björn Dahlman.
Föreställningens själva ramhandling rör sig kring den naiva Popo, som är som ett barn och som häver sönder saker och ställer till det.
Men också kring Dahlmans Grodkung, en självgod trollkarl som tycker om att stå i centrum.
– Något som det naturligtvis blir ändring på, säger Björn Dahlman.
Innan han berättar att gruppen nyligen fick nya pengar av Clowner utan gränser för ytterligare en Indienturné i december i år. Av nödvändighet kan konstateras.
– Ja, för vartenda ställe vi spelade på bad oss komma tillbaka, säger Björn Dahlman och ler stort.
Men först väntar alltså dagens Uppsalapremiär på Den Lilla Teatern. Och man kan inte annat än undra hur det ska kännas efter alla dessa 15000 barn.