Humorgruppen Grotesco gjorde en hyllad SVT-serie, lyckades försvåra Sveriges diplomatiska relationer till Ryssland med Melodifestivalnumret "Tingeling" - och sedan blev det tyst. Men nu är Grotesco tillbaka och i regi av Anna Vnuk återförenas de på Scalateaterns scen.
Och man blir fullständigt manglad; överkörd av en skenande humortraktor med trasiga bromsar. Ändå vill man inte, nästan masochistiskt, att det ska ta slut. Det är inte helt lätt att greppa denna föreställning som rör sig mellan direkta uppmaningar till publiken och skruvad metateatertill fullständigt urballade musikalnummer och briljant samtidssatir. Sin vana trogen sparkar Grotesco åt alla håll de når: Sverigedemokraterna, bögar, romer och, inte minst, kulturetablissemanget får sig både en och två rejäla kängor. Samtidigt sker det med sådan kärlek att det inte går att värja sig; det är bara att omfamna allt, luta sig tillbaka och njuta av färden.
Föreställningen tjänar på att inte allt som sker avslöjas, men de som har sett Grotesco tidigare kommer att känna igen en del. Gamla sketcher som "Ett kilo mjöl" och Henrik Dorsins Cornelis Vreeswijk-trubadur återanvänds, en del identiskt med originalsketcherna, en del i ny tappning – och en hel del nytt. Men att man sett det förr gör egentligen ingenting. Grotesco-skådespelarna kan som inga andra både skruva till och spegla omvärlden, så att få se på scen det man sett på tv är enbart en fröjd. En extra eloge går till Per Andersson som med avsliten hälsena på något sätt lyckades genomföra flertalet krävande dansnummer. En nära döden-revy minsann.