En heldag om afrikansk konst
KRÖNIKA. Att utställningen Africa Remix som nu visas på Moderna museet i Stockholm bär förre museichefen David Elliotts signatur är ingen nyhet. Däremot dementerade Elliott raskt påståendet att idén till en bred presentation av afrikansk samtidskonst skulle ha väckts vid hans möte med Simon Njami vid biennalen Dak'Art i Dakar.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Uppväxten i det postkoloniala England och den snedvridna Afrikabild som den innebar var grunden, påspädd med den vuxne mannens insikter om hur lite kunskap vi i väst har om den afrikanska kulturen och konsten. Att en afrikan skulle vara curator för en sådan utställning som Elliott ville genomföra var givet, och Simon Njami, författare, curator och professor blev det givna valet. Med sin lågmälda, träffande humor påminde Simon Njami auditoriet om att hans uppgift nu är att resa runt i världen och undervisa sina vita kolleger om afrikansk konst: "de har inte gjort sin hemläxa".
Konceptet för utställningen jämförde Elliott med sin egen minnesvärda Efter muren-utställning på Moderna museet med konst från det forna Östeuropa.
Panelsamtalet som blev en tydlig markering att Africa Remix inte är någotlättviktigt hugskott men givetvis inte heller det slutliga svaret på frågan om afrikansk konst avslutade den innehållsrika dagen. Som bland annat bjöd på anförande av Yacouba Konaté, curator för nämnda Dak'Art, den enda konstbiennalen i Afrika söder som Sahara. Konaté, professor i Elfenbenskusten, poängterade att biennalen i första hand är till för afrikanska konstnärer och afrikansk publik men var samtidigt mån om att markera att de medverkande konstnärerna vill bli betraktade som konstnärer, inte i första hand afrikanska sådana.
En inställning som präglar även Africa Remix och utgör dess styrka.
Ett följande högintressant anförande hölls av en av de deltagande konstnärerna i Africa Remix, Allan de Souza, som med emfas talade om den Remix som också borde gälla Europa. Kenyabördige de Souza illustrerade sitt anförande med en rad bildexempel, flera av dem av hans egen hand. Parafrasen på paret Bechers berömda fotografier av (västerländsk) arkitektur blev i de Souzas version rader av afrikanska hyddor, sådana som hör till västs schablonbild av Afrika.
Konstnärskollektivet IngridMwangiRobertHutter var för dagen reducerat till enbart den förstnämnda, också hon en av de utvalda konstnärerna i Africa Remix. Mwangi beskrev sitt konstnärliga projekt vältaligt men även med informativ bildvisning. Om globaliseringen hade hon en mycket bestämd åsikt: den är det tredje brottet mot den afrikanska kulturen efter kolonisationen och slaveriet.
Samtliga paneldeltagare var överens om att Africa Remix bara är inledningen till en process som ovillkorligen måste leda till att kontinenten Afrikas konst får en jämbördig ställning med den övriga världens. Det kunde tilläggas att Africa Remix rimligen bör innebära att den processen inte går att stoppa. Eller för att citera David Elliott i katalogförordet till denna magnifika utställning: "Hur kritikerna än tar emot den (utssutsivna valet. Konceptet för ut."tällnigen) kommer konstvärlde adrog t stoppa. Eller för att citera David Elliott i katalogförtällningen) kommer konstvärlden aldrig att vara sig riktigt lik efteråt."