En hårt jobbande man
Peter Tägtgren är en, minst sagt, upptagen man. Förutom enmannaprojektet Pain kan han också höras i Hypocrisy, ett gäng som hunnit med hela nio skivor sedan starten 1991.
Peter Tägtgren, alias Pain, dansar med döden på senaste utgåvan. Men så länge det känns kul finns inga planer på att dra ned på tempot.
Foto:
Första frågan då jag lyckas få några minuter av hans tid är därför given: hur hinner du?
- Allting har sin tid, berättar dalmasen som just återvänt hem från en Europaturné med Pain. Jag gillar helt enkelt att ha mycket att göra. Visst kan det se mycket ut i almanackan emellanåt, men oftast fungerar det bra. Just nu är det däremot hysteriskt mycket, den här veckan? Det är en enorm stress, mycket som ska ordnas. Särskilt eftersom jag gärna vill vara med och bestämma så mycket som möjligt.
Du producerar fortfarande andra band, trots framgången med de egna projekten.
- Jo, fast mycket mindre nuförtiden. För ungefär två år sedan bestämde jag mig för att jag skulle koncentrera mig på de egna prylarna i stället. Innan dess hade jag problem att finna tid för mig själv i studions kalender. Nu gör jag bara ett par produktioner per år. Men tyvärr är det lätt att boka in lite för mycket, saker brukar i regel inte hålla tidsschemat och då kan det bli lite struligt med dubbelbokningar och sådant. Fast man lever ju bara en gång och så länge det är kul kör jag vidare.
Ramlade ihop
I dagarna avtäcks fjärde avkomman under namnet Pain, Dancing with the dead. En titel som låter lite som en varudeklaration — deathmetal möter dansant techno. Men titeln har också en annan, allvarligare, historia. För ett år sedan kollapsade trettiofyraåringen och för ett ögonblick hade han ingen puls. Läkarna misstänkte att det var "något stressrelaterat".
Men du ville inte dra ner på tempot ens efter det?
- Nej, jag fortsatte ungefär som tidigare. Det är ingen fara, Så länge man inte har hjärtfel eller något annat allvarligt fel så är det okej.
Jag hörde att du strax innan europaturnén skulle påbörjas i december inte ens visste vilka som var med i ditt band och att det var ditt management som fick styra upp det hela.
- Det stämmer faktiskt. Det var så mycket stress, många saker som skulle ordnas och jag hann liksom inte engagera mig i det där. Det var jävligt läskigt. Men det är såna saker som kommer sist, när allt annat är ordnat tar man tag i livebiten. Nu fungerade det - tack och lov - och jag har ett riktigt bra band.
Vilka är dina medmusikanter?
- Trummisen, David Wallin, känner jag sedan länge. Sedan är det två tyska damer, Andrea och Alla, på gitarr respektive bas.
Har de spelat i något känt band tidigare?
- Nej, men Andrea har gått musikskola i Staterna och Alla är verkligen skitbra hon också. Hon spelar på en sexsträngad bas. Jag bad henne ta bort fem strängar, men eftersom hon faktiskt spelar på alla sex så är det cool.
Pain inleder sin Sverigeturné i Malmö på torsdag. Bandet kommer till Uppsala för en spelning på Norrlands nation 5/2, tillsammans med nykomlingen Crucified Barbara. Peter låter hälsa att han hoppas på mycket folk och "ett jävla drag".
Så jobbar vi med nyheter