En judisk sekt tog avstånd från prästerskapet i Jerusalem och gick sin egen väg. De skrev texter som låg gömda och glömda i 2 000 år. Ibland kallas Dödahavsrullarna för Qumrantexterna, eftersom det var i Qumran de hittades, vid Döda havets strand i nuvarande Israel. Som mest bodde 150 personer där från den judiska munkordern esséer.
– Qumran var framför allt ett religiöst centrum och kanske också ett ideologiskt centrum, med skriftlärda och textproduktion, berättar Mikael Winninge, docent och översättningsdirekor på Svenska Bibelsällskapet.
Han är redaktör för en nyutgivnen svensk översättning av Dödahavsrullarna.
Esséerna var relativt okända innan texterna upptäcktes som fyllde kunskapsluckor i den judiska historien. För judendomen var århundradena runt Kristi födelse dynamiska. Hellenismen dominerade kulturen i Främre orienten. Gamla testamentet översattes till grekiska och vissa riktningar inom judendomen drogs till de grekiska filosoferna.
I Jerusalem fanns ett präststyre som ledde både politiken och religionen. Esséerna som bosatte sig i Qumran tyckte att centralmakten kompromissade för mycket med den grekiska kulturen. De skrev ner sina egna regler och tolkningar av den hebreiska bibeln (Gamla Testamentet). Deras föreställningsvärld befolkades av himmelska väsen som änglar och andar. Den andliga världen var en kamp mellan det goda och det onda. Det gällde att följa de goda andarna, tvätta bort all falskhet och hålla sig till sanningen.
– De var en noggrant organiserad religiös sammanslutning med höga religiösa ambitioner, gemensamt ägande och egna liturgiska ritualer, berättar Mikael Winninge.
Ett bevis på deras stränga bibeltolkning är ett stycke om vad man gör om ett djur ramlar ner i brunnen när det är sabbat, vilodagen. Många judar skulle ha sagt att man måste vidta åtgärder i nödsituationer, men den här sekten hävdade att det vore att överträda sabbatsreglerna. De skulle lämna djuret åt sitt öde.
– Man fick inte ens lämna bosättningen för att gå på toaletten när det var sabbat, berättar Mikael Winninge.
Som kontrast kunde esséerna vara extremt fria i sitt religiösa filosoferande.
Tack vare Dödahavsrullarna har även Bibeln blivit lättare att förstå. Som exempel nämner Mikael Winninge förandligandet av religiösa offer, att det handlar om människors goda gärningar. Det finns också ett begrepp som Paulus använder i Nya Testamentet, "lagens gärningar", som fått sin förklaring.
– Det handlade om tillämpning av lagen, inte att vinna poäng hos Gud genom goda gärningar som somliga tidigare trott.
En tredjedel av Dödahavsrullarna är en variant av Gamla Testamentet. En tredjedel är bland annat judiska apokryfer, det vill säga texter som påminner om bibelberättelser.
Den sista tredjedelen är den esséiska sektens egen litteratur.
– Normalt är det den man menar när man talar om Dödahavsrullarna, eftersom den är unik, säger Mikael Winninge.
Det är också den som nu har översatts till svenska. En svårighet har varit att texterna är så fragmentariska. Översättarna har fått lägga pussel och luckorna är många.
Cirka 200 år efter att de första esséerna slagit sig ner i Qumran, blev de sista dödade år 68 i tumultet när judiska motståndsgrupper gjorde uppror mot romarna. Att esséernas texter glömdes bort tyder på att ingen som visste var de fanns överlevde.