En föreställning om att korsa gränser

Det är ingen vanlig teaterföreställning som är redo att möta publiken på lördag kväll. Dr. K är snarare ett uppträdande och rör sig i gränslandet mellan konst och vetenskap. De fyra skådespelarna Gustav Levin, Anna Lyons, Linda Lönnerfeldt och Anders Mossling är vana vid att gå in i olika roller men den här gången ska de gå in i sig själva. Under en timme kommer de att förbereda rummet för att ta emot eventuella röster som vill fram. Till sin hjälp har de en gammal rullbandspelare och en mikrofon, centralt placerade på scenen.
- Det här är inget flum, allt går inte att förklara med vetenskap. Det viktiga är vad man upplever, säger Gustav Levin. Ett behov av att tro finns ju till exempel oavsett om Gud finns eller inte. Ju längre tid man håller på med det här, desto mindre konstigt framstår det.

Genom att läsa romantexter, filosofiska texter, tidningsartiklar, vetenskapliga texter och låttexter - som alla handlar om att passera gränsen som idé - ska skådespelarna göra det möjligt att korsa gränsen.
- Själva inspelningen tar bara två minuter, men vi skapar ett rum i rätt stämning som gästerna får ta över sen, säger Gustav Levin.
Männen bakom Dr. K är regissören Anders Paulin och konstnären Joachim Hamou. Deras nyskrivna föreställning bygger på Dr. Konstantin Raudives, som var psykolog och forskare från Lettland, metod att genom bandinspelningar få kontakt med de döda. Föreställningen står för den inledande timmen, innan scengolvet lämnas fritt till gästens förfogande.
Gästerna ska göra Lilla scenen till en plats för teater, workshops, föreläsningar, filmvisningar, konserter och diskussioner. Först ut är Claes Borgström. Som advokat och före detta Jämo har han erfarenhet av att representera andra människor. Om det berättar han på tisdag, under den inledande Dr. K-veckan med tema representation.

Både skådespelarna och upphovsmännen återkommer till att det svåraste kan bli att ta möjligheten att "få kontakt" på allvar.
- Utmaningen blir väl att få med sig publiken. Att få folk att förstå att det faktiskt är allvar och att vi gör inspelningarna på riktigt, säger Anders Mossling.
- Men samtidigt gäller det att hitta rätt sorts allvar och inte trampa dem som sysslar med det här på tårna, tillägger Gustav Levin. Vi ställer frågor tillsammans med publiken. Vad händer när man dör? Vad händer med själen? Är det bara slut? Tror vi bara på oss själva? Hur kul är det då?
Anders Mossling säger att han hoppas på en riktigt lyckad inspelning, men verkar samtidigt kluven till det hela.
- Lite rädd är man väl för att det ska hända något, vad gör vi om det fastnar något på inspelningen? Det kan ju påverka publiken, folk kanske blir upprörda. Nej, jag vill inte vara kvar om det händer något. Då går jag, säger han.

En föreställning om att korsa gränser

Ett försök till kontakt med de döda genom fyra skådespelares förberedande ritualer, en rullbandspelare och en mikrofon. På lördag är det dags för den första av 36 inspelningskvällar på Uppsala Stadsteater.