I kväll är det premiär för en föreställning på Uppsala stadsteaters minsta scen Salongen om hur det kan vara att lida av bipolär sjukdom, det som tidigare kallats manodepressivitet. Då den sjuke är i en manisk fas är går tankar och handlingar i turbofart. I den depressiva fasen är självmordstankarna nära.
Föreställningen bygger på Ann Heberleins bok med samma titel. Ann Heberlein är teologie doktor i etik och verksam som debattör och skribent. 2008 kom hennes självbiografiska bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Det var en av de mest uppmärksammade böckerna det året. Självutlämnande berättar hon om hur det är att leva med en psykisk sjukdom.
Åsa Lindholms dramatisering av boken är skriven som en monolog och Maria Sundbom gestaltar föreställningens enda roll.
– Det är ett otroligt speciellt arbete att göra en i allra högsta grad levande kvinna som har en sjukdom som drar i henne åt olika håll, säger Maria Sundbom.
– Ann Heberlein är ganska rå och rakt på i sin bok där hon obarmhärtigt beskriver sin ångest och vi försöker göra föreställningen så rak som möjligt.
Maria Sundbom tillhör den fasta ensemblen på Uppsala stadsteater. Under det senaste året har vi bland annat kunnat se henne som darrig narkoman i den hyllade tv-serien Bron och som den älskande Julia i Shakespeareklassikern Romeo och Julia på Uppsala stadsteaters stora scen. Den sistnämnda rollen, med all dess distanserande sagostämning, menar hon skiljer sig enormt från den här.
Regissören Martin Rosengardten var trummis i The Ark i många år innan han började arbeta med teater i stället. Han har bland annat varit skådespelare och regissör på Teater Galeasen, Radioteaternw222 och Dramaten.
– Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en viktig pjäs och jag måste erkänna att jag inte riktigt förstod vidden av det i början av vårt arbete med den. Bipolära sjukdomar är så vanliga och ändå dolda. Det är viktigt att vi börjar prata om dem, säger han.
Varken Martin Rosengardten eller Maria Sundbom har haft någon kontakt med Ann Heberlein under repetitionsarbetet. Jobbet har handlat om att göra texten greppbar, att blottlägga den konflikt som finns redan i titeln.
– Det är väldigt tungt att göra den här rollen, jag är djupt berörd av Ann Heberlein och hennes kamp med sjukdomen. Men det är också intressant, säger Maria Sundbom.