Men det var med Civilization han nådde framgången på riktigt. Den storslagna serien har sedan dess sålt över åtta miljoner spel, varit i centrum för ett par rättstvister och sett ett flertal designers ta över rodret efter Meier (som dock fortfarande får agera prefix-person). Åren har gått och även om mycket av grunderna finns kvar är version fem på många sätt ett nytt sätt att uppleva civilisationens uppgång och fall.
Sett ur ett historiskt makroperspektiv är de 20 år som gått sedan spelseriens lansering naturligtvis ingenting. I Civilization tar du nämligen över tömmarna för en av en mängd civilisationer, och för den sedan från outvecklat jordbruksbaserad (någonstans kring 4000 f Kr) till – förhoppningsvis – att bli planetens mest framstående. Det som börjar med bronsålder och uppfinnandet av hjulet, fortsätter med diplomati och kulturell utveckling och slutar antingen med utrotning, världsherravälde eller framtidsresor till andra planeter (ett särskilt lockande alternativ om miljöförstöringen gått för långt).
Vägarna till framgång är många, med allt från politiska och vetenskapliga variabler att ta med i beräkningen. Tyvärr kan det kännas som att våldet är överrepresenterat när det kommer till framgångssätt – kanske är det bara ett cyniskt ställningstagande. Beroende på vilken civilisation du väljer att spela med skiftar också förutsättningarna. Där vissa civilisationer är särskilt bra på handel kan andra vara överlägsna när det kommer till krigskonst.
Det första som slår den vana civilisatören är hur gränssnitt och översikten förändras. Spelplanen, som är uppbyggd av hexagoner, är mer levande och utsmyckad än någonsin tidigare. Men om spelet ser mer detaljerat ut än tidigare så har själva spelsystemet blivit strömlinjeformat – något som inte alltid resulterar i det bättre. Religionen har till exempel tappat en stor del av sin vikt, ett annars rätt underhållande inslag i tidigare spel. En annan nyhet är de nya stadsstaterna som finns utspridda över världskartan. Stadsstaterna är datorstyrda aktörer som antingen kan slås ned eller göras till allierade, och på så sätt användas för att spela ut angränsande stormakter som på något sätt utgjort ett hot.
Stridandet är något som förbättrats (och till viss del gjorts svårare i och med att det inte längre går att packa arméer på små ytor) avsevärt, nu spelar terräng- och höjdskillnader större roll än tidigare. Civilization 5 fortsätter seriens tradition att vara ett av de roligaste (men kanske inte de allra mest korrekta) sätten att skapa sig förståelse för historiska skeenden, mänsklig utveckling och beroendeframkallande speldesign.