En familjeföreställning med Swedish Swing Society

En kär tradition för många Uppsalabor är den årliga julkonserten av Swedish Swing Society i samarbete med skolkören från Kvarngärdesskolan. När 2006 års upplaga ägde rum var det nästan utsålt i Missionskyrkan.Kyrkan var stämningsfullt belyst med vita stearinljus utplacerade vid bänkraderna. I mörka kostymer men med ett synbart avslappnat och gott humör, inledde de fyra musikerna i Swedish Swing Society sedvanligt konserten med Winter swing, ett av deras mest uppskattade nummer.Benny Goodmans ande vilade över aftonen och flera av hans klassiker framfördes. Särskilt bra var Someday sweetheart, som målar fram en bild av ett ungt kärlekspar i en romantisk matinéfilm från 20-talet, på promenad genom en snöklädd storstadskväll.Efter tre inledande låtar var det dags för Kvarngärdesskolans kör att göra entré. Kören består av elever från årskurs tre till nio, som denna afton hade uppgiften att framföra ett pärlband av omtyckta julsånger. Tillsammans med musikerna gav de kyrkosalen en gemytlig och avspänd atmosfär.Det var måhända mer av familjetillställning än en oförglömlig musikalisk upplevelse, men en stor del av charmen för många av de återkommande åhörarna i publiken är just mötet mellan skolelevernas sångarglädje och jazzmusikernas erfarenhet.Pianisten Ulf Johansson Werre ackompanjerade lyhört, med fin känsla för hur man skapar den rätta julstämningen. Med stor entusiasm tog kören sig an så vitt skilda låtar som Last Christmas, den gamla 80-talshiten med George Michaels gamla grupp Wham! och O Helga natt.När kvartetten sedan hyllade Monica Zetterlund med What a little moonlight can do var stämningen på topp.Både på scenen och bland åhörarna blandades olika åldrar på ett lika otvunget sätt som den traditionella swingmusiken förenades med julsånger som White Christmas och Det strålar en stjärna. Efter ett generöst utbud av sånger bjöds publiken på extranumret Deep Purple, en Benny Goodman-låt som tillägnades den varma färgen julrött.