En dansande performanceartist

Hon dansar modern, samtida dans, gärna med influenser från både baletten och den afrohaitiska dansen. Men Maud Karlsson gör mer än dansar när hon framträder, använder även sin röst och sin kostym för att förmedla ett budskap, eller förstärka en stämning. Gör en performance snarare än en dansföreställning.
Hon köper en mineralvatten med citrussmak och slår sig ned vid kafébordet, säger att hon med åren har kunnat urskilja återkommande mönster i sin konst. Teman som upprepas.
- Ofta handlar det om inre resor i någon form. Inre förnimmelser som leder till insikter som leder till förändring. Den här resan syns inte alltid utåt, men för mig, när jag arbetar, är den viktig, säger hon.

Absurditeten är också central i hennes verk, säger hon. Detta att skruva upp ett vardagligt beteende, göra det till något absurt, övertydligt, hon vill att betraktaren ska få syn på sig själv och upptäcka de normer som styr ens tillvaro, beröras, skratta.
- Jag tycker om att ta in humorn för att belysa ett djup, säger Maud Karlsson.
Utanför fönstret är det grått, men regnet har avtagit, kanske till och med upphört. Några barnfamiljer köper glass och festis och ett barn upptäcker Maud Karlssons fläta som räcker till henne till låret, han blir förtjust, så ovanligt lång.
Maud Karlsson utbildade sig på Balettakademin i Stockholm 1979-1982. Därefter åkte hon till New York och arbetade som dansare, pedagog och koreograf. På frågan om det var tufft att försörja sig på dansen, nickar hon till svar. Jo - väldigt tufft, "men jag klarade det, och det var en bedrift". Efter elva år återvände hon till Sverige och Uppsala, tog en paus, kroppen hade sagt ifrån och hon behövde vila från dansen.
- Men jag skrev poesi. Och när jag började dansa igen, iscensatte jag mina egna dikter, skapade mina egna föreställningar, säger hon.

Bland annat gjorde hon föreställningen Tvekar väljer kastar mig i, som visades både i Uppsala och på Dansens hus i Stockholm.
- Till Dansens hus var jag tvungen att ta bort ett stycke som jag inte fick använda. I stället gjorde jag egen musik till föreställningen. Och tyckte att det blev mycket bättre!
Hon återkommer till det, att hon ofta har klarat av saker på egen hand. Att hon inte har fått så mycket bidrag och hjälp i sin karriär utan i stället har tänkt: äh, jag gör det själv. Något hon säger sig vara tacksam över, för hon har lärt sig mycket, fått använda sin kreativitet och insett vilken problemlösare hon är.
- Fast visst vore det roligt att arbeta med mycket resurser också, säger hon.

Just nu förbereder Maud Karlsson den performance hon ska framföra tillsammans med violinisten Tim Arrevik på vernissagen av skulpturparken i Wiks slottspark utanför Uppsala 21 juli.
Ännu har hon inte sett skulpturerna, däremot pratat med konstnärerna, hört om deras idéer, tankar bakom verken. Skaffat sig information om skulpturernas material och utförande.
Men det blir i själva mötet med skulpturparken som hennes performance tar form på allvar, när hon ser konstverken för första gången och får en impuls.
- Den impulsen jobbar jag sedan vidare med, broderar ut. Tanken är att vår performance ska förhöja skulpturparken, antingen genom att harmoniera eller kontrastera med verken. Vi får se, säger hon.

Personligt: Maud Karlsson
Yrke: Performanceartist, koreograf, pedagog. Gästundervisar i dans på bland annat lärarhögskolan i Uppsala, Skånes dansteater och på olika dansutbildningar i Uppsala.
Ålder: 45 år
Bor: Uppsala
Familj: Pojkvän med bonusbarn
Inspirationskällor: naturen, färger, vackra tyger och mina inre resor, "jag går i gång på enkla saker"
Aktuell: Som Linnea den äppelkindade i Linnés Hammarby 19 juli. Performance vid Wiks slott 21 juli. Som koreograf till Upptåg på Upptåget, en dansperformance med tre dansare på Kulturnatten i september. Samma dag koreograferar hon även 20-talet dansare som gör en föreställning på Drottninggatan.

En dansande performanceartist

Maud Karlsson från Uppsala kallar sig performanceartist med dansen som bas. På lördag framträder hon i skulpturparken vid Wiks slott utanför Uppsala.